Suck.
Kanske inte det roligaste inlägget men det är väl ok att få vara jobbig också?
Igår var en dag med många motgångar och det är just då jag har haft cigg som en tröst. Jävla skitmonster.
På kvällen fick jag dessutom besked om att min "extramormor" gått bort.
Tror jag fortfarande är i nån sort chock. Kunde inte gråta. Kände ingenting.
Var bara glad att hon få ett snabbt avslut eftersom hennes största skräck var att bli gaggig och inte vara klar i huvudet. Denna fantastiska lilla Chanel- tant som alltid var på bra humör och uppmuntrade mig i allt.
Hennes styrka och vägran att vara just "tant" trots ett hårt liv var och är en inspiration.
Varje gång vi sågs så viskade hon - " vet du, nu har jag haft så mycket roligt så jag tänker dö snart" Varje gång skrattade jag åt henne och hon sa - "Men det är sant! Jag tänker minsann inte bli en "sån där". Nej,du."
Sen skrattade vi båda åt hennes envishet:)
Därför är jag glad att det kom plötsligt. Hon fick som hon ville i slutet vill jag tro och har säkert superkul upp i himlen:)
Hon blev 91.
Saknar henne redan...men kommer inte att röka. Mamma fick panik och trodde att jag skulle trilla dit igen.
Men icke.
Jag vill bli som min extramormor och har en känsla av att rökning inte passar in då;)