46 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Idag känns det bättre efter att jag skrev av mig min deppighet igår. Nikotinsuget verkar komma i vågor. Jag undrar om någon vet när ungefär monstret kommer och hälsar på. Han gömmer sig och sedan poppar han bara upp och förstör tillvaron. Jag tycker att jag verkligen varit duktig och kommer aldrig att ta en cigarett igen. Jag har försökt sluta så många gånger under mina 50 år som rökare. Nu är det faktiskt sista chansen för mig. Jag har slutat många gånger och börjat igen eftersom jag inte har haft någon hjälp som nu med Champix. Ingefärsroten är också min trygghet istället för allt godis. Nu kämpar vi på, monstret skall inte vinna.

Kommentarer

Visst är det suveränt att

Visst är det suveränt att skriva av sig här när det är som värst.... Herr Nikotin kommer och går... Hela tiden och man vet aldrig när han kommer.... Man har precis fått känslan och friheten som icke rökare och vips är han där igen och försöker övertala att röka igen... Jag tänker på den historien som JGPE skrev om "mina jag och Herr Nikotin" den är bara så bra... Precis så känns det ju ... Om du inte läst dn gå in på hennes blogg och läs den ! Så Herr Nikotin kommer när vi är som svagast tror jag, vid minsta förändring i tillvaron, tristess, oro, (vikt) , även vid glädje, belöning och behöver inte vara något stort som händer för han ska komma, men då passar han på igen !

Och du är otroligt duktig ! Grattis till dig ! Kram Lotta

Bloggen skrevs den 21

Bloggen skrevs den 21 februari av JPEG, läs den berättelsen om " Mina jag och Herr nikotin " Den är SÅ bra ! // Kram Lotta

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se