Usch ja jag lider med dig!
Denna gången har jag inte det dåliga humöret hela tiden, men förra gången intalade jag mig själv att det var att lilkställa med att förlora sin allra bästa vän.
Hela världen vänds upp och ner, kroppen går igenom en massa olika avgiftningar just nu, och sedan är det ju faktiskt inte bara DU som slutar röka utan det drabbar ju faktiskt hela familjen, på gott och ont!
Man måste samtidigt ge sig tiden att "får sörja" lite med, gråt bara, försök komma underfund med varför det är så himla jobbigt, för det blir ju liksom lite av ett identitetsbyte också ju.
När du känner att det börjar bubbla upp inom dig kanske du kan gå ut å gå, rensa i garderoberna, städa göra nåt som du vet brukar ge utlopp för lite aggressioner ;D
Måhända futtiga råd, men känn att du inte är ensam om känslorna.
Jag tror på dig