Tror knappt på det den här gången heller

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Igår tog jag åter en paus i rökningen efter att ha rökt alldeles för mycket i helgen. Det gjorde ont i lungorna när jag drog djupa andetag på natten, och det är inte kul det som kommer upp när jag hostar. Jag är så otroligt ambivalent inför detta med att sluta röka, det är inte det att jag vill bara till 50 %, nä jag vill sluta röka till 100%, men en vecka senare vill jag röka till 100 % och återfaller.
Jag har alltid slutat röka. Det kommer att stå på min gravsten "Här vilar kvinnan som alltid slutade röka och slutligen lyckades år...." Men jag börjar alltså glatt igen, tänkande vem 17 vill leva till 100 år, jag är ju halvvägs och kan fortfarande springa 5 km och cykla 5 mil, och farsan är 97 och har det inte så kul...
Just nu pendlar jag mellan: att lyssna på dom som säger att man inte ska sluta tvärt som jag har gjort, och köpa en sista ask när jag ändå ska gå och handla, eller att stanna hemma och inte gå ut, äta frukt och göra yoga och andra mentala övningar. Men redan i skrivande stund är jag i sinnet på väg till affären, och vem kan hejda mig då när jag inte kan hejda mig själv? Förbannade cigaretter!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se