Kärlekskris
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .
Jag trodde at det skulle bli svårt att gå på 40-årsfest utan att röka. Men eftersom det inte fanns några rökare på denna festen var det inga problem alls. Superskönt. Däremot har jag gått igenom en riktigt tung kärlekskris. Jag älskar min man och vår dotter över allt annat, men ändå blir allt bara fel. Kanske är det dumt att ta upp dessa problem här. Men hela livet påverkar ju förmågan att bekämpa Herr Nikotin. Så nu när jag inte kan be honom om tröst längre, måste jag bara få lätta på trycket på detta vis istället.
Min man och jag har sedan länge sprungit runt i ett ekorrhjul, fyllt av irritation och besvikelser på varandra. Jag har ett enormt stort behov av kärleksbevis och bekräftelse. Min man är en väldigt trevlig och omtyckt person av alla som han kommer i kontakt med. Jag älskar denna personlighet, men tyvärr sitter den bara på ytan. När det kommer till djupare relationer förstår han helt enkelt inte hur man kommuniserar. Jag har flertalet gånger försökt förklara hur han kan visa sin kärlek till mig, men med mycket lågt resultat. Jag känner mig värdelös och oälskad, blir mer och mer ledsen, besviken och irriterad på allt han säger & gör, och jag hugger slutligen på minsta lilla. Självfallet blir min man inte mer kärleksfull då. Han blir nedstämd, tyst och tillbakadragen. Men han säger inte emot, han talar inte om när jag gör något fel, han berättar inte hur han känner, utan går bara undan och mår förmodligen minst lika dåligt som jag. Och till slut händer något som får min bägare att rinna över och jag bryter ihop totalt.
Ett sånt bryt fick jag i helgen och Herr Nikotin stod och lockade med giftpinnar i ögonvrån. Allt för att visa att han alltid skall finnas vid min sida, stötta mig och lugna mitt psyke tills döden skiljer oss åt… Men nu vet jag ju vad det egentligen betyder, nämligen att han bara vill få en chans att misshandla mig fysiskt invärtes så att jag dör ifrån eländet så snart som möjligt.
Så jag sa till honom att jag har valt min man, för innerst inne tror jag att någon gång kommer min man att släppa spärrarna och börja ge av sig själv. Någon gång kommer vi att hitta kärleken igen. Någon gång (om vi kämpar tillräckligt hårt, båda två) kommer jag att kunna luta mig mot min mans axel och känna samma trygghet som jag inbillat mig att Herr Nikotin har gett mig genom åren.
Däremot skulle jag aldrig någonsin kunna förmå Herr Nikotin att sluta misshandla mig om jag åter tog honom i hand.
Så nu sitter jag här och har tagit mig igenom den största krisen på länge, utan en enda cigg. Och det känns så fantastiskt skönt. Vår kärlekskris är inte över på långa vägar, men tog jag mig igenom gårdagen utan Herr Nikotins hjälp borde jag ju kunna klara vad som helst. För mig, min man, vår dotter och vårt fortsatta liv tillsammans.
Kram på er / JPEG
- JPEGs blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Kommentarer
Hej Grymt öppenhjärtigt
Hej
Grymt öppenhjärtigt skrivit. Imponerande.
Är absolut inte någon bra person att konsultera när det gäller förhållanden men tycker mig ändå känna igen mycket det du skriver. Tror att vi män generellt sätt har svårare att uttrycka känslor och att prata. I goda vänners lag är det lätt att vara rolig, fyndig och sällskaplig. Att få skrattarna på sin sida genom one-liners och historier vi dragit 100-tals gånger förut.
När det däremot gäller att prata och gå igenom sin relation med den man lever ihop med blir det mycket svårare. Hittar inte uttrycken och blir lätt underlägsen den som är mer van vid diskussioner likt denna. Därför är det mycket lättare att fnysa och surt gå där ifrån. Är övertygad om att ni inte är ensamma i detta.
Är själv grymt dålig på att ge uppskattning men gör ibland ändå några försök. Senast bjöd jag med min fru till Melodifestivalen. Middag innan och ett intressant föredrag av Folke Ryden. Men när vi kom hem ringde min frus syster och jag hörde henne fråga min fru hur det var. Ärligt talat, svarade min fru, det var faktiskt inget speciellt. Bara sådär kul.
Vet att min fru också längtar efter beröm och uppskattning. Måste dock förstå att ge och ta gäller åt båda håll.
Tycker (ett amatörråd) att du skall ta en sak i taget. Börja med det som ger dig mest nu = fortsätt ditt sluta rökande. Klarar du det är du skitstark och har gjort en bedrift större än väldigt mycket annat.
Kanske detta hjälper dig att ta nästa steg sedan.
Kanske inte världens bästa svar men kände igen mig så mycket i det du skrev att jag bara kände att jag måste skriva något.
Ha det.
Håller med Mike, försök
Håller med Mike, försök fokusera på en sak i taget. Du har redan fixat svåra stunder utan att röka så fortsätt ett tag till! Jag förstår din känsla inför loggen, att du känner dig trygg här och därför kan vara så öppen. I början funderade jag över känslan - och tänkt att det borde finnas en "vara-människa-logg"..
Ibland kan det vara skönt att prata med någon som inte känner en, för då måste man verkligen anstränga sej för att bli förstådd - och bara genom det så brukar mycket klarna för en själv. Så funkar det för mej när det gäller att sluta röka, och jag tror det skulle funka inom andra områden också.
Tack för att du är så ärlig och jag önskar dej verkligen lycka till, med allt!
Kram
Lena
Hej! Jag känner också igen
Hej! Jag känner också igen mig i det du skriver, nästan som om du tagit orden ur min mun. Jag håller med föregående kommentarer, du måste nog försöka ta en sak i taget. Försök fokusera på att bli rökfri först så får du ta tag i det andra sen. Själv känns det som om jag lever i en egen liten bubbla här hemma, där endast att motstå ciggen existerar. Jag är så glad att den här loggen finns att ventilera på, då stöd och förståelse saknas här hemma. Du verkar vara så otroligt stark så du kommer att klara allt de här! Önskar dig all lycka! Kram
Känner bara spontant, att
Känner bara spontant, att fan va cool och grym du är, som klarade krisen utan cig!!!!! Blev helt glad! Kram!