Jag rökte mitt livs sista cigg två minuter i tolv inatt, innan jag kastade ut cigarettpaketet över räcket vid katarinavägen. Visserligen hade jag rökt upp alla cigaretterna i det, så paketet innehöll bara tändare, men ändå. Jag är svag för dramatiska gester.

Direkt när jag kom hem vid ettiden satte jag på mig det första nikotinplåstret, på benet, jag är för fåfäng för att ha plåstret på armen. Så fort jag lagt mig i sängen började jag må illa, låg och vred mig, mådde mer och mer illa, var uppe och drack vatten, låg och vred mig igen. Sista gången jag kollade på klockan var 4.08, medan jag blev mer och mer stressad över att jag måste upp klockan 6 och gå till jobbet.

På morgonen vågade jag inte duscha eftersom jag var rädd att plåstret skulle lossna, och blev röksugen när jag gick hemifrån, antagligen mest av vana, jag brukar ta en cigarett när jag går hemifrån. Jag hade i vilket fall slängt alla cigaretterna i gårkväll, och dessutom lämnat visakort, icakort, pengar och allt annat som kunde användas till att köpa cigaretter hemma.

Jobbet funkade fint, illmåendet gav med sig någon gång kring halv tio, delvis eftersom man inte får röka där (på äldreboende). Jag gick iallafall inte ut på lunchrasten, utan stannade på avdelningen hela tiden, och blev inte det minsta sugen när min arbetskamrat hade ett cigarettpaket liggandes framför sig, och sedan gick ut och rökte.

När jag därifrån började illamåendet igen, redan när jag stod i omklädningsrummet. Jag undrar om det hade att göra med att jag kom åt plåstret, det började nästan precis när jag bytte byxor (plåstret sitter på låret) och på natten när jag mådde illa hade jag inga långbyxor på mig, låg och vred huden direkt mot täcket. Kanske borde börja med pyjamas?

När jag kom hem kände jag mig svettig och äcklig, men visste inte om jag skulle våga duscha, om jag skulle behöva ta bort plåstret då, om jag skulle kunna hantera röksuget efter att jag tagit bort det, hur lång tid det skulle ta för ett nytt att verka. Letade reda på sluta rökalinjens nummer på internet, men de hade nyårsstängt (!). Ringde vårdguiden istället, fick reda på att illamåendet möjligen berodde på att jag fått i mig för stor dos nikotin, att plåstren var för starka, men att jag borde kunna duscha med plåstret på, även om det möjligen skulle kunna frigöra en ännu större nikotindos.

Egentligen, jag är beredd att ta illamåendet, jag är beredd att ta att nikotindosen är lite för hög. Jag har inte varit röksugen, jag har tänkt på att ta en cigarett i en massa situationer där jag normalt sett skulle ha rökt, men jag har inte varit speciellt sugen. För starka plåster gör iallafall att jag definitivt håller mig ifrån cigaretterna. Visserligen är det på kvällen jag brukar bli som allra mest röksugen, men än så länge har jag inte varit i närheten av att trilla dit.

Kanske kan jag våga mig på den där duschen nu, och hoppas att plåstret inte ramlar av. Och jag skulle verkligen behöva sova. På vårdguiden sa de att jag skulle kunna låta bli att sätta på ett plåster, helt enkelt vara utan resten av de första 24-timmarsperioden, men det vågar jag inte.

Vad som hänt när jag inte rökt

0.20 temperaturen i händer och fötter gick ner till en normal nivå. Det tror jag iofs inte, så dags var jag fortfarande utomhus i massor av minusgrader. Men nu har de iallafall gjort det.

0.20 återgick blodtrycket och pulsen till en normal nivå. Sen gick de nog upp när jag var stressad över att inte kunna sova, men nu känns det bättre.

8.00, samtidigt som jag kom till jobbet, hade kolmonoxidhalten i blodet minskat. Det kan jag inte bedöma själv, men det känns fint att göra sig av med vanan att röka, plus alla runtomkringgifter nu. Nikotinet kommer jag inte sluta med förrän i mars, efter en tioveckorskur, men det tror jag blir lättare. Det är skönt att kunna dela upp beroendet i flera beståndsdelar, sluta med en sak i taget.

12.00 känner jag mig piggare än när jag rökte. Kanske inte sant just idag, men jag kommer att vara piggare, framöver.

Mer om mina förberedelser mm på:

http://rokfritt2010.wordpress.com/