Drygt en dag - En dryg dag

Igår rökte jag 4 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu har jag gjort det igen. Slutat röka alltså. I vanliga fall brukar jag sluta när jag börjar ett nytt jobb, eller när ett nytt år börjar eller en ny månad, en ny vecka eller åtminstonne en ny dag. Men denna gången slutade jag mitt på blanka förmiddagen. Fast det var trots allt Alla Hjärtans dag. Jag hade köpt en och annan hjärtegåva till min man, vår dotter och mig själv. Men inget kändes gott nog. Och det var det som fick mig att sluta. Jag insåg då att den bästa gåvan jag kan ge mig själv och min familj, ändå är att släppa taget om cigaretten "min dödspolare". Han som jag trodde målade mitt liv i alla regnbågens färger, men som istället har solkat ner mitt inre med en grådaskig sörja av aska och sot. Nej nu är det verkligen dags. Nu ska jag äntligen kravla mig upp ur denna sörja, bryta mig loss från dödspolaren och istället fokusera på livet och framtiden.

För det är dags att bli ett gott föredöme för min dotter, det är dags att låta min man kyssa en fräsch mun, och det är dags att börja kämpa för ett hälsosammare, friskare, bättre och längre liv åt mig själv.

Så nu sitter jag här: Efter drygt en dag - En dryg dag senare!
Jag försöker samla alla splittrade tankar som snurrar runt i min skalle. Usch, vad jobbigt det var att ensam (utan dödspolaren) vänta på att min man kom hem till Hjärtemiddagen igår, men Gud vad skönt det var när han äntligen kysste mig och sa att jag luktade gott (utan att egentligen veta att jag slutat röka samma dag). Oh vad skönt det känns att ha klarat av hela förmiddagen idag hemma i min ensamhet, men hur sjutton ska jag klara av att tacka nej när dödspolaren bjuder på vin och dans på lördag kväll. Wow vilket underbart väder det är idag, men fy vad tråkigt att jag inte kan ta med mig dödspolaren ut på en kopp te i solskenet.

Fast vad är det som säger att min vänstra hand måste släppa taget om både tekoppar och vinglas bara för att högerhanden inte längre är i dödspolarens grepp. Vad är det som säger att jag måste sitta inne och uggla hela dagarna bara för att inte dödspolaren tar med mig ut lite då och då. Vad är det som säger att allt roligt måste ta slut bara för att jag gjort slut med denna falska vän. Nej jag måste lära mig att på egen hand njuta av livet, och inse att det mesta faktiskt bara blir bättre och godare nu när jag äntligen släppt taget.

Så nu ska jag gå ut en stund och andas in solens friska doft, och samla mig inför helgens utmaningar, så hörs vi väl igen om nån dag eller två.

Kommentarer

Haha, huvudet på spiken,

Haha, huvudet på spiken, så bra resonerat! Du kommer garanterat att klara det, med den inställningen, jag tror på dig! Lycka till!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se