Usch jag trillade dit och rökte denna helgen efter 97 dagar*suck*. Blev så arg på jobbet att jag rökte en cigg och sen resten av asken av bara farten....mycket dumt eftersom det inte ens var så gott som förr. Känns just nu bara som om jag gjort bort mig "big time" . Nu natt mellan söndag och måndag inser jag att det bara är att börja om från början imorgon när jag vaknar. Tänk att man ger efter så lätt bara för att man blir arg på nån idiot som inte sköter sitt jobb, jobbar inom vården och var en som verkligen misskött de gamla och då blir jag såååå arg, framförde en klagan till min chef men var trots det superilsken. Dum ursäkt att börja röka igen.....jag vet det. Såååå nu är det nya tag igen och nya abstinenser igen.....attan vad dumt : (
Kommentarer
Är inte alla våra skäl till
Är inte alla våra skäl till återfall i grunden rätt tunna? Jag kan bara svara för mig själv och säga att anledningen nog är att jag faktiskt på sätt och vis planerar dem även om jag inte gör det medvetet. Under en tid bygger jag upp någon sorts svaghet och sedan ger jag mig själv tillåtelse utifrån vad som just då råkar hända (vin vin och mera vin i mitt fall - trots att jag klarat både 5 och 6 blöta nätter sedan jag slutade röka). Men det enda vi kan göra, båda två, är att efteråt resa oss, borsta av oss dammet och fortsätta där vi slutade. Lära oss att känna igen tiden före, och mota innan vi faktiskt sitter där med cigaretterna... Men skämmas ska vi nog inte, för om vi har dåligt samvete mår vi dåligt och vill bara röka ännu mer