Efter lite internettystnad efter en inlämnad dator är det dags att krypa till korset.

Ni vet den där tjejen som hela tiden varnat återfallare för att inte tro att det är "så enkelt" som det verkar när man återfallit. Man reser sig upp och upptäcker att det ju var busenkelt. Och då varnar hon för risken att göra det igen, just för att en cig gick så bra. Kanske kan man feströka nu? Japps. Hon. Hon har efter 6 månader tagit sitt återfall.

Och det känns busenkelt nu. Jag rökte 2 cigaretter i förrgår natt (vin vin och mera vin på en trappa med en väninna), och sedan har jag troppat vidare som om inget hänt. Till och med varit ute och druckit lite vin igår igen. Jag har ju varit med förut, har till och med rökt dessa första förut och sedan klarat mig en tid till. Släppt garden så att steget till cigaretterna är kortare. Och det känner jag nu, att steget till cigaretterna är kortare nu, även om jag inte direkt känner vare sig abstinens eller längtan efter cigaretter. Jag har mitt jobb satt ut framför mig, jag måste bli tillbörligt rädd och respektfull för cigaretterna igen.

Så då vet vi alla - FC har gått på näsan. Nu är det nya tag. Den incidenten är väldigt väligt liten i jämförelse med alla timmar jag inte rökt, och 2 cigaretter mot de 4036 som jag hoppat över är också rätt ynkligt. Perspektiv är bra. Nu går jag vidare