En del handlar förstås om att vi småäter mer som ickerökare... men det andra är att kroppen höjer ämnesomsättningen när vi röker (inte så konstigt då den jobbar för att snabbast möjligt eliminera giftet som plötsligt finns i systemet). Och vi har denna höjda ämnesomsättning år ut och år in så att vi blir vana vid den. Till dess vi slutar och kroppen sänker ämnesomsättningen till normala nivåer igen (ibland tom med en ännu lägre nivå i början). Och då fungerar inte det som vi alltid gjort, och vi lägger på oss. Och försöker vi gå ned kommer vi att upptäcka att det är segare och jobbigare än tidigare, att kroppen inte känns helt bekant. Omöjligt är det dock inte - jag har lyckats gå ned drygt hälften av de 13 (!!!) kilo jag la på mig när jag slutade.

Sedan är stabilisera det riktiga ordet. Ibland tror vi att vi ska få upp ämnesomsättningen igen, och det får vi alltså inte då den numera är normal. Men uppgången brukar stanna av efter några månader. För mig verkade det stanna runt månad 3-4 men då jag började jobba ned mig därefter är det inte så gott att veta. Då har vi och våra kroppar vant sig vid den nya ämnesomsättningen.

Tufft är det. Men eftersom rökningens risker är att jämföra med 30kg övervikt (alltså 30 kilo extra ovanpå de kilon vi redan hade sas) är det ganska få av oss som inte vinner på att sluta röka även när det gäller hälsan.