Den sista åthutningen jag fick gjorde susen.
Jag skrev ett svar till en av er som jag sedan raderade. Det var otroligt skönt att se mitt eget beteende i skrift. Jag gick i försvar och ville förklara mig så att ni förstod mitt dilemma... Hmmm...
Det gjorde att jag fick upp ögonen för hur jag reagerat på beroendet. Manipulativ??? *skäms lite*
Det är fortfarande jobbigt till och från. Men jag njuter av de dagar när jag inte ens tänkt tanken, röktanken. Vissa dagar kommer jag inte ihåg att sätta på mitt plåster. Vissa dagar kan det gå många, många timmar (ja, timmar) utan att jag ens får en flash av cigaretter i skallen.
Det blir fortfarande en del tuggummin under dagen och det "unnar" jag mig, men de blir färre och färre.

Har med förvåning noterat att mina naglar är vackert rosa!
Har noterat att jag mer än någonsin påminner om en saccosäck men är trygg i tanken att jag kan ta hand om det senare. Jag tröstar mig med tanken att ämnesomsättningen kommer att samarbeta en vacker dag.

Ta ett djupt andetag och insup den härliga sommardoften!