vill jag bara tacka alla er underbara som svarar och kommer med peppning när det känns jävligt mellan varven. Tänk vilket fantastiskt stöd ni visat er vara, ni medmänniskor som finns där ute och som jag inte känner "på riktigt".
Och jag skäms när jag märker att jag långt ifrån är ensam om mina krämpor som jag gnäller och klagar över, många av er har det mycket värre men lyckas ändå hålla näsan över vattenlinjen och dessutom se på livet med en god portion humor. Jag kände bara att jag måste skicka en stor kram och ett stort TACK för att ni finns och för att ni tar er tid att skriva små visdomsord och dela era erfarenheter med oss andra.
Det finns mycket värme och omtanke att få när det behövs om man bara vågar be om det.

Och jag håller förresten med alla som undrar vart i helsicke vardagsglädjen tog vägen! Försvann den med alla fimparna när man tömde askkoppen för sista gången?!
Samtidigt undrar man ju hur mycket alla dessa kemiska substanser egentligen påverkat hjärnan under alla år som storrökare - det lär (om jag minns rätt) finnas runt 4000 olika kemiska ämnen i en alldeles vanligt cigarett - undrar hur de fick plats i mina menthol-cigg...?

Men allvarligt talat, jag tror att man måste acceptera att man känner sig nere och deppig mer eller mindre hela tiden, det är trots allt en sjujäkla omställning. Och så ska man kanske försöka komma ihåg att det faktiskt tog rätt lång tid att bygga upp beroendet en gång i tiden och att man aldrig ifrågasatte DET -
då borde det kanske få ta en del tid när man väl bestämt sig för att bryta beroende-kedjan också?
Men man är ju rätt otålig som människa, vill ha allting på en gång. Bantar man ska kilona omedelbart försvinna i ett rasande tempo för man HAR ju faktiskt fattat ett tufft beslut att gå ner i vikt och då ska väl kroppen vara så vänlig och ställa upp när man nu varit så duktig och "frivilligt" avstår från allt som är gott och roligt...
Själv tappar jag orken när kroppen lik förbaskat ser lika spolformad ut efter 3 månaders diet som innan...tålamod är inte min starkaste gren.
Suck...
Och slutar man röka ska man må toppen, rasa i vikt (givetvis) och inte ha varken röksug eller några som helst fysiska problem. Nej, just JAG ska naturligtvis reagera helt annorlunda än alla andra och klara av allt utan att behöva uppleva några som helst obehag...!

Men eftersom verkligheten inte riktigt ser ut så, så får vi väl försöka kämpa på. Och hämta kraft och styrka av varandra när det behövs.
Ha nu en skön lördagskväll och glöm inte plocka fram gummistövlar och sydväst -
det ska visst komma mycket regn det närmaste dygnet. Och det har vi ju inte sett så mycket av denna "sommar" - hahahahaha!
Kram på er allihop!