Undra om jag ska klara detta....
Just nu känns det som att det ska nog kanske gå, men bara för ett par timmar sedan blev jag så vansinnigt irriterad. Hopp & hej vad röksuget kom då. Man ska ju undvika vissa saker som man vet att man förknippar med rökningen i början just för att hjälpa till i rätt riktning, men att undvika att va irriterad det fungerar inte på mig i alla fall ;)
Hur gör jag när en vän ringer & ha bekymmer som vi ska lösa tillsammans... I vanliga fall skulle jag gå raka vägen ut på trappen & sätta mig med en cigg. Fast nu kanske jag hela tiden plocka undan damma, fixa tvätten & sånt för att sysselsätta mig =0)
Nä jag vill inte va rökare mer. Min son på 6 år undrade en dag om jag kommer dö snart. Nej, sa jag det ska jag inte. Vad bra, svarar han då för jag vet en annan mamma som dött för hon va nog sjuk.
Jag fick en sån klump i hjärtat & tårar i ögonen. Jag ville bara ta honom i min famn & gråta.
En flicka i skolan förlorade sin mamma i cancer för ett år sedan & jag tror att det va det han menade. Jag har alltid "smyg rökt" för barnen. Jag fattar ju att dom känner på lukten & så men jag menar att jag aldrig har rökt med dom i närheten. Barn är ju smartare & klokare än vi tro så visst har min lilla 6 åring fattat vad mamma håller på med. Den morgonen efter, i onsdags, tog jag paketet & knölade ihop det & kastade det i soporna. Varenda gång nu nr ag blir sugen tänker jag på hans ord & dessa blå ögon när han ställde den där frågan till mig.
Till alla er tappra människor som kämpar på med att sluta röka vill jag bara säga en sak:
Gå till speglen & titta er själva djupt i ögonen & säg.... Jag är fantastisk, jag är tapper, jag är stolt över mig själv, jag är en hjälte =0)
För visst är det så att vi alla är hjältar för oss själva som gör detta.