Håller mig lite i skymundan...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Så är då 100 dagar gjorda, men ärligt talat fattar jag inte vad det är som får mig att låta bli att ta den där ciggen. Tjurskallig är jag...röka vill jag, men gör det inte. Ser att det är fler av oss som har det lite kämpigt just nu. Kan det vara som FC säger...dom sista dödsryckningarna från nikotinmonstret ? En envis jäkel är det.
Håller mig lite ifrån sidan här nu...känner mig alltför missmodig, och vill på nåt sätt inte "störa" er andra i er Kamp. Har ju gnällt nu i över 3 månader...vill ju komma med nåt positivt ist. Jag har insett att det här kommer bli en väldigt lång process. Och nikotinfri är jag ju inte. Slutat med plåster nu...kör bara tuggummi, delar på dom. Det går åt ett antal per dag..men RÖKER gör jag ju INTE..och det är ju huvudsaken.

Kommentarer

Men du, det är väl klart du

Men du, det är väl klart du mår märkligt när du börjar trappa ut nikotinet. Jeez, när jag slutade med Champixen fanns det ju inte mycket hjärna kvar där ett tag. Och det är okej att må märkligt. Vi fasar hela tiden olika. Vi har varit uppe och nere vid olika tidpunkter och jag minns väl att du mått mycket mycket bättre ibland. Du har inte gnällt i 3 månader heller! Och att ösa här är bra mycket sundare. En dag i taget. Som att vandra genom klibbig sockervadd. Ett litet steg efter det andra. En dag har du klibbat dig igenom och kan se genom klibbiga ögonfransar... En tid senare har du fått bort allt klibbet från kroppen och är en fullfjädrad ickerökare (ja, jag är nykter, jag är bara förtjust i märkliga metaforer)

© Samhällsmedicinska kliniken, Stockholms läns landsting i samarbete med Inst. för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet | sluta-roka-linjen@phs.ki.se |