Här har det krånglat med datorn. Har saknar er som sjutton!! Var till Uppsala i fredags och körde fel så in i hela... Kände att det kokade i hjärnan, ringde till B och han lotsade mig på telefonen någorlunda rätt igen. Det var en sån enorm vinst att inte ta det som en ursäkt att röka. Ibland blir jag förvånad att jag överlever sånt. Det hade jag aldrig trott förr. Då hade jag i den situationen stannat bilen, tänt en cigg, ringt B och skällt på honom och Eniros vägbeskrivning. Men jag tog mig i kragen och tänkte som jag gjort i 35 dagar nu:
*Jag är en missbrukare av nikotin.
*Jag kommer att bete mig illa/dumt för att få en ursäkt att röka.
*Det är nikotinet som säger att jag måste röka -inte jag.
*Jag kommer absolut inte att dö av stunderna när röksuget är som värst.
För varje gång som jag stått emot blir jag mer stolt över mig själv. Det har funkat för mig att tänka så. Så då får det duga åt mig.
I lördags var vi på fest. Det var en bra dag så jag tänkte inte på att jag hade följt med rökare ut och stog i röken, förrän nån frågade hur det gick med rökstoppet och om det var jobbigt att stå där. Tyckte att det gick bra och upplevde inte det som jobbigt då. Så det tackar jag för.

Kram på er!