Känner att det här går riktigt bra, utan hjälpmedel.
Men jag började fundera på vad som fått mig på fall tidigare, och någonstans känns det som att det varit FÖR lätt.
"-Jag som har så lätt att sluta, inte gör det något om jag tar en cigg till kaffet med kompisen. Jag kan ju sluta hur lätt som helst ändå!" Och sedan har det blivit fler och oftare tills jag varit rökare igen.
Och det blir inte lättare att sluta, tvärtom. Jag har haft en lång väg till att känna mig redo den här gången. Till slut var jag nästan fixerad vid att röka, kunde inte göra någonting utan att röka både före och efter. Sjukt!!! Till slut såg jag att det hindrade mig faktiskt i mitt liv, både hemma och på jobbet. Dessutom hade jag en ständig monolog i skallen om varför jag skulle ta just den ciggen, är jag verkligen sugen, det här är sista asken jag öppnar sen så, blä vad det smakar illa osv osv. Känns det igen?
Jag vet nu att jag inte kan låta mig röka i vissa situationer eller med vissa kompiasr. Jag ska aldrig mer röka. Punkt slut!
Nu piper det inte i bröstet när jag gått och lagt mig på kvällen, ingen hjärtklappning, blodtrycket är helt ok. Sköönt!
Nu ska jag ut och njuta i vårsolen, kram på er/Tina