Jag skall sluta röka! Jag skall bli utan cigaretterna! Jag skall bara vara Jag! Inte rökaren Jag!

Utan att det varit särskilt medvetet egentligen har jag börjat trappa ner. Jag har provat nikotinplåster och upptäckt att mitt humör håller sig jämnt med plåster och utan cigaretter. Därför har jag idag bestämt mig för att sluta röka med plåster.

Jag har länge velat sluta, men då jag försökt har mitt humör åkt som en berg-och-dalbana. Det finns så mycket att vinna på att sluta. Jag vill inte bli sjuk, jag vill vara frisk. Jag vill inte tvinga ut vänner i kylan, och jag vill inte stå där själv. Jag skäms så innerligt över att jag röker. Det är pinsamt och äckligt.

För att lättare sluta röka har jag bestämt några områden som måste vara totalt rökfria. Jag får inte röka på balkongen. Jag får inte heller prata i telefon och röka samtidigt. Den senare blir nog den svåraste. Tidigare har jag ringt vänner då jag röker och alltså därigenom fått röksällskap.

Jag får bara ta med mig en cigarett till jobbet. Om den är intakt när passet är slut får jag en present av min pojkvän.

Jag får ta en cigarett om jag tränat; inte annars.

Nu skall jag klara det här! Jag har tagit mig igenom så mycket annat; det är klart att jag klarar det här också!