Vill bara skicka lite positiva tankar till dej! Som flera andra redan skrivit till dej så känner vi igen det du går igenom. Allt detta mående som går upp och ner. Jag slutade 4 jan och drabbas fortfarande av de där plötsliga, överraskande sugen. När jag (men det är inte mitt riktiga jag, utan det där rök-monstret i mej) tycker att jag kan börja röka igen, det spelar väl ingen roll? Det är jobbigt och man undrar om man har blivit helt knäpp. Jag försöker titta på klockan när suget kommer och räkna minuterna. För det handlar om minuter och vad är det i förhållande till en hel timme eller en hel dag? Och det blir längre och längre mellan de jobbiga gångerna, vi är många som kan bevisa det för dej. Så det är sant det där med att för varje gång det är jobbigt kommer du längre bort från nikotinet! Du håller på att svälta ut honom och det är självklart att han protesterar genom att få dej att må dåligt! Men det är du som bestämmer så låt honom dö!
Kram
Lena