Länge sen, men...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra.

Ja, som ni ser av slutadatumet är det hysteriskt länge sen jag slutade. Du som läser det här kanske inte ens en gång var född då! 1992 var alltså året jag slutade efter att ha rökt från jag var 15 år ungefär. Började som så många andra, för att inte vara så präktig (jag var en riktigt ordentlig flicka med glasögon, pluggade duktigt och var nog lite mobbad egentligen). Gick med balla gänget upp i skogen bakom skolan och blossade. Och sen var jag fast, ganska så raskt. Rökte sen i 20 år ca 20 cig per dag. Min man och jag försökte sluta tillsammans många gånger, men vi trillade alltid dit. Gick och väntade ut varandra och bara hoppades att den andra skulle röka, för då kunde ju jag röka också, det var ju liksom inte mitt fel att jag började igen, HAN hade ju rökt! Men så en dag, när mina två söner var små, tvättade jag fönster i vardagsrummet (på den tiden var det jättevanligt att man rökte inne!, visst är det äckligt?). Och vattnet som jag tvättade fönstren med blev mycket smutsigare på insidan än på utsidan. Trasan blev alldeles gul! Gud, vad snuskigt! Tänkte då att om fönstren ser ut på det här sättet, så måste ju barnen också få i sig jättemycket "gult äckligt"! Bestämde mig på studs och slutade dagen därpå! Maken rökte vidare imånga år, innan han också slutade. Men jag har inte tagit ett bloss sen dess.

Så du som röker, gör slag i saken och sluta. Jag vet att det inte är enkelt, men finns viljan där så funkar det! Det är det bästa jag gjort!
Jag skriver mer någon annan dag och berättar lite om några tips som jag använde mig av! Vi hörs!

Kommentarer

Hej! Men du minns väl knappt

Hej!
Men du minns väl knappt hur det var att vara rökare!! :-).
Skulle vara kul om du skrev ett inlägg om dina mödor och vinster.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se