Jag ar tillbaka fran mitt halvarslanga avbrott. Gissa vad som hande? Jag borjade igen, en lattbesvarad fraga om man sager sa.
Dock har jag varit sjuk nu - i tva veckor har feber och smarta varit mina narmsta kompanjoner och i och med detta har jag fatt en skjuts att sluta igen.
Jag har faktiskt inte sagt nagot om mitt nyss paborjade rokstopp till nagon- jag bor med fyra rokande italienska killar i Milano och har, minst lika manga ganger som personer vi ar i huset, stolt sagt mig vara en ickerokare... dock alltid har jag fallit tillbaka. Wehei, komplimanger for min storslagna styrka! Kanske gar det battre om jag for en gangs skull lyckas halla tyst?
Det ar namligen just vad jag gor just nu, Jag haller god min och vet sjalv och bara jag vet, att detta ar min tredje helt rokfria dag som jag genomgar. Jag onskar att jag kunde saga mig vara stolt och glad och herreguuud vilken frisk farg jag har i ansiktet! ...Men sanningen?

Jag kan inte sova. Jag kanner mig asledsen, nastan deprimerad. Jag kanner mig ful och svullen och vill inte ga och jobba. Jag har fatt en enorm finne pa kinden istallet for rosig hy.
Men vet ni vad? Jag haller kvar. For jag orkar inte mer. Jag orkar inte tanka pa att kopa cigaretter istallet for att kopa den dar svinheta klanningen. Jag hatar den torra kanslan i munnen och gradaskiga ansiktstonen jag far nar jag har rokt upp ett helt paket pa 24 timmar. Jag hatar att cigaretterna ger mig dalig hy och ett humor fran helvetet om jag inte far roka varje timma. Jag hatar cigaretter och jag tanker fortsatta gora det denna gangen. Trots min somnloshet, depression och illroda finne.
Jag fortsatter denna gang.