Sorgen för tina kom igår och har hängt med mig sen dess. Allt släppte när jag skulle boka min resa hem för begravning. Tänker på henne och hon är nog mer verklig nu än någonsin. Jag låtsas att hon ser mig och det gör mig glad.
Jag tänker va ledsen när jag är ledsen och vara glad när jag är glad. Finns inget rätt och fel. Det är tunga tider nu på många sätt och vis, men jag tänker inte deppa ihop för det. Det är färdigdeppat i mina dagar. Inget hjälper av att se mörkt och negativt. Som sagt.. tänker vara ledsen när jag behöver och vill, men inte så det blir ohälsosamt. Alla har vi våra problem och motgångar och så kommer det att förbli. Utan att låta negativ så tänker jag bara lära mig att leva med motgångar, lära mig att vara lycklig trotts att oddsen är emot mig. Jag är lycklig. Har bara haft några tråkiga stunder, men jag är lycklig och det tänker jag fortsätta att va. Jag lever hellre ett lyckligt liv med motgångar, än ett olyckligt liv med framgångar. Har du inte motgångar vet du inte vad framgångar innebär.

Så nog om detta babbel. Igår tog jag livet av det cigarettpaket jag har haft i lådan sen jag slutade. Tanken att röka var alldeles för frestande när sorgen slog till, och jag tror faktiskt att jag skulle rökt igår om det inte var för att jag i stridens hetta sprang till ciggen och kastade ner hela bunten i ett glas vatten. Sen stod jag o glodde på glaset och fattade inte vad jag gjort. Självförsvar kanske? Idag bryr jag mig inte. Dom e borta... Ligger inte i lådan längre.. So what? Ett steg i rätt riktning att ha den inställning. Jag skulle tidigare inte kunna tänka mig att göra mig av med dom... Dom ska va där helt enkelt. Men jag är redo att att gå ut och tömma mina askkoppar, slänga mina tändare och städa bort allt som har med rökare att göra. Kaxigt det låter.. Men det är så jag känner just nu.