Må jättedåligt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Tog 4 bloss igår, och 1 cigg idag, mår fortfarande jättedåligt! Har fått sömntabletter som jag tar ungefär varannan natt, sover då jättebra men försöker vara utan en natt och då går det INTE! Har kryp i kroppen, vill ingenting, är jätteirriterad och deppad! Nä det här håller bara inte... Vet om sedan tidigare att " jag är inte är som alla andra barn" och det är väl såhär med sluta röka också, snälla vad ska jag göra? Är inte röksugen under dagen utan depressionen och krypet kommer mellan 15,30-16,00 sedan eskalerar det under kvällen. Personen som visar sig då är inte någon jag känner igen och jag mår fruktansvärt dåligt rätt igenom. Julen har gått halvdant ok förutom en dag då JAG ställde till med ett jättegräl. Idag är det 2 månader sedan jag slutade och jag mår fortfarande skitdåligt! Det har också kommit någon tanke här och där : ska livet vara såhär, vad är poängen är det bättre att avsluta det hela?!

Kommentarer

Kära hjärtans vad jag blev

Kära hjärtans vad jag blev ledsen när jag läste ditt inlägg. För guds skull försök inte hitta på några dumheter. Jag förstår precis vad Du pratar om, men Du måste absolut ha någon att prata med. Sök efter någon bra bra läkare som Du kan känna förtroende för och prata ut om allting. Jag förstod inte vad Du menade med att "jag är inte som alla andra barn" vem har sagt det. Det finns väl ingen som kan bestämma om man är som alla andra eller inte.
Det där med att ha en ryggsäck att gå och bära på är enormt jobbigt, det vet jag. När min period var som värst hade jag också Dina tankar för jag tyckte det var bäst för barnen. Idag är jag glad att det inte blev verklighet, men om jag inte haft mina arbetskamrater som stod ut med mitt ältande så vet jag inte.
Kära, kära Plupp fortsätt att prata, prata och åter prata om allt som tynger Dig och då menar jag allt, gråt ut allt det som tynger, för det lättar.
Jag tror inte att Champixen är enbart den bidragande orsaken men att den hjälpte till att förstärka den, det var så jag kände och vågade inte fortsätta, för jag ville inte komma tillbaka till det hålet jag levde för 25 år sedan.
Älskade vän, ta Din sömntablett och sov för det känns bättre när man sovit.
Jag väntar på Dig här om Du känner för att prata av Dig.

Många, många kramar från Frida. (Vi hörs imorgon=

Men då, vad är det som hänt?

Men då, vad är det som hänt? Plupp, kanske är det bättre att ta sömntablett regelbundet varje natt så att du får en chans till ordentlig vila och då slipper en del obehag.
Vi har alla våra käpphästar att fajtas med, och som champixanvändare känner jag igen en del "svarta tankar" som man gör bäst i att bara skaka av sig och det fortare än kvickt. Vad som är viktigt här och nu är att du måste vara rädd om dig och försöka ta tag i det hela på rätt sätt. Rökningen hjälper inte, den får inte problematiken att försvinna, möjligen blir den sopad under en imaginär matta. Ta djupa andetag och fokusera rätt - absolut inte spinna loss i fel tänk nu! Var rädd om dig! Kram.
/L-L

Gomorron Plupp! Hoppas av

Gomorron Plupp!
Hoppas av hela mitt hjärta att Du har fått sova inatt. Själv hade jag svårt att somna efter att ha läst Ditt inlägg. Jag vet inte hur gammal Du är, men funderade ändå på ifall Du har pojkvän, man eller om Du är singel. Om inte Du har någon som Du bor ihop med kan Du väl be någon av Dina väninnor att komma och sova hos Dig på natten. För hur det än är så är natten och ev. ensamheten det värsta när man mår så dåligt.
Lova mig att Du går till en läkare för att få något mot Din depression tillsammans med en psykolog som Du kan prata med. Piller är i.o.f.s inte en lösning i längden, men under en period kan det fungera. Gjorde det för mig.
Snälla Plupp hör av Dig så jag vet att allt är någerlunda OK.

Många håll om kramar från FRIDA.

Men stackars Plupp, tycker

Men stackars Plupp, tycker verkligen att nu får det vara nog med eländen för din del. Vet inte riktigt vad man ska säga eller vilka råd som jag kan ge. Skulle egentligen bara vilja krama om dig utan ord som kanske lindrar lite.
Tror inte att rökning löser problemet och att du går tillbaks och känner dig som innan du slutade. Du har varit ifrån ciggen så länge att de inte kan få dig att må bättre. Säger som jag har påpekat i ett inlägg förut och som inte mottogs så bra att det är helt och hållet Champixens fel. Många klarar att äta dem men för många blir det biverkningar och frågan är om det är värt att äta dem. Blir egentligen mer och mer förbannad på att man går på att äta dem och att sjukvården skriver ut dem. Visst man blir rökfri men till vilket pris för en del. Höll själv på att stryka med på kuppen när jag testade.

Det kommer att vända för dig även om det kommer att ta tid, snälla Plupp härda ut.
Tänker på dig
blue

usch ja, jag blir oxå väldigt

usch ja, jag blir oxå väldigt berörd av att läsa ditt inlägg liksom alla andra. du har fått många fina råd, och jag håller med. det är nog viktigt att du på ngt sätt tar i tu ordentligt med detta. så här ska man inte må, det förtjänar man inte och det är inte värdigt. Jag tänker på dig!!!

Hej Plupp! Jag lider med dig!

Hej Plupp!
Jag lider med dig! Även om jag nog inte var lika långt nere som du verkar vara kan jag ändå berätta att jag två månader efter jag slutada röka hade oförklarliga gråtattacker. Nästan tre månader efter stoppet kom min sista svacka med en mindre depression. Tack och lov inte långvarig. Jag slutade med hjälp av champix som jag åt i ca. 8 veckor. Vill med detta bara säga att det tar TID och är fullt normalt att reagera som du gör, även om de flesta nog slipper det djup du upplever. Jag säger som de andra, ta sömntablett varje kväll så du åtminstone får sova och sök ytterligare hjälp. Rökning kommer dedinitivt inte hjälpa, men det vet du redan. KÄMPAKRAMAR skickar jag till dig!

Usch vad tråkigt att läsa din

Usch vad tråkigt att läsa din story Plupp. Säger som alla andra här tidigare gjort, sök hjälp av proffs. Det här är inget som vi amatörpsykologer kan eller bör lösa.... Skickar dig en jättekram med önskan om ett GOTT NYTT ÅR, det kan väl knappast bli värre.....Tänker på dig och känner med dig. Kram Laureen

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se