Helt klart mitt livs sämsta julafton. Fick ett besked i tisdags att en person som stod mig nära har gått bort. Har kämpat hårt att förtränga det och biter ihop allt va jag orkar. Jag har inte råd att byta ihop, jag tror inte jag klarar att bryta ihop. Så jag tänker fortsätta att förneka min sorg till det inte går längre,
Dålig taktik kanske, men det är det enda val jag har. Röksugen är lika med noll, men mitt humör är ren likgiltighet. Jag tänker inte röka, har inget behov eller sug av det. Lever helt och hållet i tro att rökning är omöjligt i mitt liv. Även om jag ville så går det inte att röka, Har stängt den dörren och kastat nyckeln.

Nu är iaf julafton över. Firade med min mans familj och det var trevligt. Berättade ingenting för någon, så slapp man att prata om det. Fick en massa fina saker, och god mat.
Nu ser jag fram emot staffansritten i morgon.