Har tänkt på en sak...

Det är inte själva suget som avgör hur djävligt det känns att sluta röka. För min del är det mer en fråga om att jag bestämmer mig. Man känner liksom i magtrakten när det är allvar. Medan man ibland bara vet att man kommer misslyckas när man halvhjärtat lovar sig själv att idag ska jag vara duktigare... fast man redan bestämt att man kommer att röka en cigg e jobbet..

Det var ngn som sade här på forumet, för ngn månad sedan, att det var självplågeri och självförtoroende förstörande att misslyckas sluta röka allt för ofta... Det stämmer nog. Smärtan att sluta uppvägs ju av känslan av seger när man klarar av det... att misslyckas för ofta blir således bara smärta..

//P

Btw är det ngn som har ngn bra ide kring hur man får bort sina rökrynkor?=P