Vilka svängningar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det begynnande livet utan cigarretter är ibland märkligt...jag undrar hur mycket nikotinet ställt till med i huvudet. Fruktansvärt när man tänker på det. 8 dagar utan nikotin...
Kl 08.20 i morse - på min kontorsstol sitter jag och stirrar på datorskärmen framför mig. Tårarna rinner nedför kinderna, det nyper i hjärtat och det känns som jag har en plasttunna på huvudet. Kan inte tänka en tanke från början till slut och förstår inte varför jag finns till. Helt förskräckligt.. mina snälla, SNÄLLA och UNDERBARA arbetskamrater stöttar, tröstar, släpar med mej till kaffeautomaten, kramar om mej och säger att det blir bättre. Jag tror inte på dom. Jag blir bjuden på lunch för att jag klarat drygt en vecka. Jag har ingen aptit och lämnar nästan allt på tallriken.
Jag försöker få något vettigt gjort. Det går sådär. Skäms över hur jag beter mej.

kl 16.00 i eftermiddags - på min kontorsstol sitter jag och har det bra. Lugn o fin, rosig på kinderna. Visserligen helt osminkad efter allt grinande i morse, men med klara o pigga ögon. Ett gott äpple har jag precis mumsat i mej och känner mej väldigt nöjd o glad. Får en hel del gjort och känner mej precis som vanligt. Men utan rökpauserna.

Alltså, finns det någon som kan förklara för mej hur hjärnan egentligen fungerar på en nikontist. Eller inte fungerar :-) Vad säger ni, känner ni igen er?

Kommentarer

haha... det du skriver är

haha... det du skriver är så klockrent.. =))
Jösses så livet går upp o ner..

Men vet du vad, det är ju för att gifterna lämnar kroppen..
Jag försöker hela tiden se det som nån sorts sorgearbete, därav tårarna..
Vi har ju rökt en "stund"..
Ciggen har varit en dödlig vän, men dock en"vän" om man nu kan kalla den för det..
och humöret.. det får mig att inse hur (ursäkta språket) jäkla giftigt det är..

Vi är jättestarka som klarar av att stå emot, en miljardindustri som inte vill annat än att ge oss cancer och alla möjliga nästintill omöjliga sjukdomar plus deras lön och staten "lite" skatt..
=))

Hjärnan, ja du.. hur den funkar.. vi har drogat den nästan allihop runt 20år.
och helt plötsligt tar man bort partydrogen, som har gjort livet lite mer "kul", mindre stressat..
eller vänta nu..
Om du tänker efter ordentligt..
Så ligger alltid en rökares stressnivå över en icke-rökares..
En rökare letar efter rökpauser, en rökare måste hela tiden ha cigg, eller var är tändaren??
Det behöver aldrig icke-rökaren ens kännas vid..
Jag idag struntar fullständigt i om jag vet att det finns cigg hemma så jag klarar mig tills affären öppnar igen..
Har jag cigg så jag klarar mig resten av månaden eller måste jag dra in på nått annat för att ha råd att döda mig själv lite till..

Jag är jättelycklig för att jag äntligen!!! öppnade mina ögon, och tog tag i saken..
och jag har lyckats.
För mig är varje dag en kamp.. men..(som dermont clemenger säger...)
En kamp för ett friskare liv.

Uj, detta svaret blev långt...
Hoppas du inte tröttnar på mig.. =))

Grattis igen, vi kommer att klara detta!!

Känner igen mej så väl!

Känner igen mej så väl! Man börjar tvivla på om man är riktigt klok ibland, har man möjligen drabbats av schizofreni? Men som du märkte idag så går det där jobbiga över, och rätt som det är mår man förbaskat bra. Och man gillar att vara rökfri, eller hur? När/om det blir jobbigt igen, försök tänka på den där bra stunden idag med äpplet och rosiga kinder (jag såg dej framför mej, även om jag inte vet hur du ser ut..:-), då blir det förhoppningsvis lite lättare.
Bra gjort med en hel vecka - det blir bara bättre ju fler dagar som går!!
Lena

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se