”Uppehåll påbörjat”

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

UPPEHÅLL PÅBÖRJAT - Check!

I vilken ordning jag tagit ”uppehåll” är oklart.
Sist var jag gravid och barnet är nu 9 år så...
Tja... ;-)

Viktigt:
Jag kan inte säga att jag slutar - då panikar jag.
Då fixar jag det inte.
Ärligt - shit - skulle jag bara försöka närma mig
tanken över att ALDRIG MER få snusa - ja då
är jag rädd att jag hittar mig själv rotandes i soporna
efter någon missad dosa - eller så hade jag
sprungit till affären direkt - köpt en dosa och kedjesnusat i
ren sorg. Snus är ärligt talat en av mina äldsta vänner som
Liksom funnits där med mig. Trösten. Peppen. Belöningen.

Det är som att se sitt barn sluta med napp - det är så
FÖRBANNAT smärtsamt att avstå sin tröst, sin ”napp”
och en av få saker som får mig vakna.

Men nu är tandköttet sjukt högt upp på vänster sida och min ta dricka vid ena tanden är inte alls kul.
Den skapar problem med mat VARJE gång jag äter.
Det känns lagom ”gött” att plötsligt peta loss en bit mat och liksom fundera ”Mmhmmm- majs...?!?
När åt jag majs sist?!?”
XP

Så nu: nedtrappning gjord och tre dagar fritt från nikotin.
Känner igen de flesta abstinensbesvären.
Tungsint, Lätt till gråt. Tom.
Sist var det dock inte lika FYSISKT jobbigt som nu.
Yrsel, stickningar i fötter och händer. Sömnproblem.
Svårt att slappna av och hoppar och rycker då jag ska somna.
Tror mitt låga blodtryck går bananas just nu.
Så fort jag lägger mig sticker och hettar händer och fötter.
Pissjobbigt!

Tuggar tuggummi så käkarna värker.
Pillar upp tuggummit under läppen.
Nä - det funkar inte - jag kan inte lura
mig en sekund att det hjälper.
Äter - nej - FROSSAR godis - en fördel -
Eller NEJ - Detta behov stalltips vilja ha
Något i munnen kommer jag svära
över sedan.
Har redan problem att klämma mig ner i jeansen
så det känns att det är det enda som hjälper lite
tugga på saker. Men då det härjar som mest
I mig så är småätandet en lindring.
Japp.
Är som en bebis på 45 år -
Den fasen.
... och shit vad mycket jobbigare
abstinenseffekter det blivit sedan sist :-O

Så sammanfattningsvis:
jag tycker oerhört synd om mig just nu.
Patetiska fasen inledd.
Men nu ska jag verkligen, verkligen
”Försöka ta en paus”

// Kråkmammann flaxar mot en ny dag

Kommentarer

Grattis till beslutet. Du

Grattis till beslutet. Du kommer greja detta.
Håller med dig om att paniken kommer så fort man yttrar orden "Jag har slutat".
Läste ett tips en gång att när abstinensen kommer så får man tänka "Jahapp, här kommer abstinensen igen, det kommer vara i några minuter, jag står ut denna gången också".

Jag har försökt tänka så, att liksom acceptera det jag inte kan påverka. Det har hjälp litegrann.

Jag hejar på dig, kämpa på!.

Heja heja - det är verkligen

Heja heja - det är verkligen bara att stå ut... jag har inte så stor erfarenhet av snus men ett tips jag läst är att ta en bit ingefära att gnaga på, testade vid mitt förra rökstopp... kanske det kan hjälpa lite?
Hälsningar "nu"

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se