Förtvivlan

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har idag varit rökfri 16 dagar. Från att ha mått toppen de första 2 veckorna åkte jag in i depression tisdag morgon (Är hemma fr jobb). Trots att jag använder nikotin (tuggummi och snus) och tar antidepressiva (sedan många år) hamnar min hjärna i obalans (Handlingsförlamad, panikångest och gråter). Känns orättvist då jag är supermotiverad och att jag mår toppen i början. Alltid 3e veckan det sker och har tidigare valt att ta återfall, börjat röka och mår genast bra igen. Tänkt hellre rökare och harmonisk än rökfri och deprimerad. Känner förtvivlan och det känns som att jag, just jag är en person som ska röka för annars blir jag psyksjuk. Har en historia sen tidigare med kliniska depressioner och kanske är det så att man har en mer känslighet. Finns här fler på bloggen so

Kommentarer

Jadå! Här finns en till som

Jadå! Här finns en till som har det som du.
Har nu varit totalt rökfri i 3 veckor, men kämpar på trots obehag och svårigheter. Varje gång röksuget anmäler sig, så tänker jag på anledningen till varför jag så gärna vill sluta, och då ger det sig själv att det vore urbota dumt att förstöra den rökfria sviten bara för några bloss, och en kortvarig tillfredställelse. För vad händer efteråt? Då är det ju snart dags igen att ta fram cigaretterna, och så sitter man på pottan igen. Precis om i de senaste 40 åren.
Jag är också på antidep sedan några år, och har rökt i alla år. Varför det, när det ändå inte hjälper på den mentala obalansen? En depression kommer smygande över tid, och sällan över en natt, men beror inte på avsaknaden av cigaretter. Även icke-rökare får depressioner, så skyll inte på din depression för anledningen till att du röker, och börja inte röka igen med depressionen som ursäkt! Här måste du vara tuff mot dig själv!
Cigaretten är ju egentligen inget annat än en vuxen-napp, men känner mig efterhand för gammal för sådant trams. Tänker att om man ser till att komma i bra fysisk form, så blir det lättare att ta tag i allt annat. Håller därför på att avgifta kroppen med bra sömn, ordentlig mat, noll rökning och måttligt med öl och annan alkohol.
Röksuget varar som regel i ett par-tre minuter innan det klingar av igen. Tidigare har man ju bara tänt en cigarett, men om man tänker på fördelarna vid att inte göra just det, så återkommer detta begär med längre och längre intervaller. Det vore väldigt dumt att nu bryta den långa sviten av obehagliga och jobbiga men rökfria dagar, bara för att börja om från början igen, igen, igen.
Efterhand börjar man känna sig piggare, och ser med glädje fram till att slippa slem och hosta, att se överfyllda askfat, och ett evigt letande efter cigaretter och tändare.
Tänker på hur lungorna har börjat sin vårstädning med att rensa ut tjära och skit, och att andning, ork och energi kommer tillbaka.
Det finns bara fördelar med att slippa den äckliga, kväljande och giftiga röken som förpestar tillvaron på så många sätt, och snart kommer allt att bli mycket bättre.
Vad slags antidep får du, och hur mycket?
Skall vi bli friskare, hålla ut samman och leva några år längre??

Hej Victor! Tack snälla för

Hej Victor! Tack snälla för ditt svar ♡ Det knäppa med mig är att jag får alla fördelar med rökstopp redan första dagen. Får genast tillbaka mitt smak - och luktsinne och blir jättepigg. Är taggad och glad de första 2 veckorna, orkar träna osv. Känner inte av röksug då jag tar nikotin utan är mer en obalans som infinner sig helt plötsligt. Apatiskt (ej kunnat jobba förra veckan), går o lägger mig o har svårt att ta mig upp fr sängen. Panikattacker, förvirrad, kan inte ta beslut etc. Är nästan som om jag var bipolär/manodeppressiv; från uppåt o speedad till helt nere o depressiv. Jag tar den gamla sorten Anafranil hög dos sedan över 20 år (plus gått i terapi i omgångar) och mår utmärkt på dem och fungerar i det sociala. Jag har varit motiverad i snart 10 år, läst på allt jag kan om strategier o tips om hur det är att sluta röka. Känns så orättvist då jag verkligen 100 % vill och inledningsvis mår så bra. Jag köpte cigariller (rökt sen många år då jag inbillade att man inte röker lika mycket som vanliga cigg, ha ha) i förr igår och kommit i balans (men äckligt är det o ej rökt många) igen. Jag borde egentligen vara sjukskriven på heltid o lida mig igenom det men det skrämmer mig - vill inte fastna i en depression och vara långtidssjukskriven. Vill fungera och vara rökfri!!!

Kan du öppna ett tidsfönster

Kan du öppna ett tidsfönster på 1 timme, då det är tillåtet för dig att röka, men annars inte alls?
Då finns det ju lite ljus varje dag, och känns liksom inte helt hopplöst eller definitivt.
På sikt kan tidsfönstret sedan minskas, intill det inte behövs mer, för att du helt enkelt har tröttnat på rökningen. Du bestämmer själv takten och hur länge detta fönster skall kunna öppnas i en tidsbegränsad period.
På så sätt blir det kanske lättare att kontrollera rökningen, utan att du far illa på vägen.
Då slipper du också att fokusera så mycket på (det inbillade) obehaget att sluta röka, eftersom du varje dag har en timmes "frihet". Så kan du ju överväga vad du vill använda den till. Det råder ju inget tvång att röka under denna timme, om du inte vill.
Verkar som om det att sluta i sig självt blivit ett negativt problem och en fix idé. Tänk på hur många timmar du sover och är utan cigaretter - och överlever! Det kan du klara även i vaket tillstånd.
Idag har jag belönat mig själv med en stor påse godis, som jag annars inte brukar äta. Tror att det är viktigt att kunna notera sig de fördelar som ett rökstopp innebär, så det hela inte blir så surt och gnetigt. För det sitter ju bara i huvudet, och kan man man "bara" omställa tänkandet till positiva banor, så går resten av sig självt.
Min fru var hos en rökavvänjningspsykolog, och för henne räckte det med 1 seance under hypnos, och så var det färdigrökt för hennes del. Det är nu två år sedan, och totalt stopp sedan dess. Det motiverar mig själv att inte fresta henne med min egen rökning, och med en smula omtanke också för omgivningarna, så går det!
Hälsar Victor (nu 23 dagar)

Hej V! Åter igen tack för

Hej V! Åter igen tack för svar :-) Det är första gången jag hör om Tidsfönster - tanken tilltalar mig och det tar jag till mig. Har under årens lopp läst på om motivation till förändring, olika faser och strategier för att stärka mig. Men aldrig läst/hört om fönster! Coolt! Funderade faktiskt på hypnos här om dagen och ska kolla vidare vad som finns i min hemstad. Vi kämpar vidare :-) på olika sätt och vis.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se