Att faktiskt medge för sig själv att man är rädd.

Igår rökte jag 10 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

För exakt 25 timmar sedan rökte jag den sista ciggen.
Hur det kommer att gå? Jag vet inte.

Men. Igår medgav jag faktiskt för mig själv att jag är rädd.
Ja. Jag är faktiskt skiträdd för att dö.

Så HUR kan nikotinet förvrida hjärnan så till den milda grad att man gör ALLT för en cigg?!
Även fast man VET att man på riktigt dör av det.

Jag har ju fått förklarat för mig att nikotin är värre än kokain och amfetamin på beroendeskalan.
Jag VET allt det där.

Men så ibland måste man själv få den där aha upplevelsen.

Jag är hemma. Sjukskriven. Har fått en kronisk tarmsjukdom.
Vissa dagar kan jag inte lämna huset.
Men röka SKA JAG!

Hur jävla sjukt är inte det då?

Jag kan inte ta mig ut och köpa cigg själv. Utan måste be min icke rökande make att köpa till mig.
Han gör det väldigt ogärna.
Jag får typ tvinga honom.

Stackars min man! På riktigt alltså.

Nä. Är man så sjuk så att man inte kan köpa sina egna cigg så ska man fan inte röka heller!

Nu tar jag minut för minut. Och timme för timme.

Kommentarer

Jag är också rädd för att dö.

Jag är också rädd för att dö. Ett liv med cigg är inte värt att leva då utgången är rent ut sagt en långdragen smärtsam död. Även om man blir sjuk och sjukdomsförloppet är "snabbt" så kommer den tiden kännas som en evighet, Fy, bara tanken får mig att rysa. Att skriva om så hemskt som om döden. Vi är viktiga och har så mycket mer i livet att utföra, uppleva och uppnå. Tänk vilken gåva att få leva men ännu större gåva att få leva FRISK!

Svarade på din kommentar i mitt förra inlägg =)

Så sant hörru. Det finns så

Så sant hörru.
Det finns så mycket andra BRA OCH ROLIGA saker att leva för.
Och ciggen är inte en av dom.
Helt sjukt vad hjärnan (och kroppen) blir förstörd av cigg

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se