Dag 5 utan snus

Igår snusade jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Ja, mitt femte dygn utan snus nu, efter 8 år kändes det som att det var dags att sluta.

Det enda jag tycker är jobbigt eller svårt är tanken på att jag potentiellt kan strunta i alltihop o köpa en dosa när som helst, och det skulle väl inte vara hela världen...

Men mest känns det så otroligt fånigt allting. Hur lyckades jag göra mig beroende av en så fruktansvärt korkad sak som att stoppa upp en prilla under läppen titt som tätt? Alltså.. idiotin!

Hela tiden har jag tänkt att jag kan sluta om jag vill. Och det är nog ganska precis sanningen det... Det svåra är att VILJA sluta.

Men nu är min mamma sjuk i lungcancer, obs hon har inte rökt på ca 30 år. Och jag kan inte fortsätta att medvetet utsätta mig själv för en hälsorisk på det här sättet, inte med gott samvete. Även om det inte finns lika mycket forskning på hälsoriskerna med snus (som med rökning) så tycker jag att t.ex. sambandet mellan cancer i bukspottskörteln (en av de mest dödliga cancerformerna) och snus är nog så avskräckande.

Fuck snus. Snacka om snuttefilt för vuxna, känner mig så ofantligt korkad som behövt den. Men enough. Denna korkade produkt bestämmer inte över mig längre, har jag bestämt ;)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se