67e dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det sextiosjunde dygnet rullar på. Imorgon 68 morgnar sedan jag rökte min sista cig. Känner doften av människor som fortfarande röker och är glad att jag inte röker längre. Samtidigt medveten om skörheten. SÅ snart skulle jag kunna hamna där igen. Ett enda bloss. Har blivit utmanad ett par gånger på slutet. Min rökande dotter behövde får händerna fria i ett sammanhang men hade en relativt nytänd cig i handen och innan varken hon eller jag hann reagera gav hon den till mig och bad mig hålla. Jag blev lite förstummad i situationen, tog cigaretten mellan pekfinger-toppen och tumtoppen på ett tämligen avskärmande vis och sträckte ut armen så långt från kroppen jag kunde. Då insåg hon vad hon krävde, bad om förlåtelse. Jag höll den där cigaretten i samma position till hon kunde ta den igen. Men jag rökte inte och det kändes mycket konstigt att hålla en cigarett igen. Jag valde medvetet att hålla cigaretten i ett stelt grepps långt ute på fingerspetsarna jag kunde och titta bort från den. Jag valde att ta in känslan av hur konstigt och eländigt det kändes att ha den där. Men jag rökte inte. INTE ETT BLOSS och min dotter tog den så fort hon kunde.

Skönt och starkt. Jag kunde hålla en cigarett utan att välja att ta ett bloss.
Men jag tänker inte utmana ödet och acceptera att vara cigaretthållare åt någon med regelbundenhet! :-)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se