Tankar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Varit rökfri ett tag nu.. Slutade tvärt, på grund av nytt jobb samt efter påtryckningar av sambon..
Har sen jag slutade känt att jag gått genom någon slags identitetskris, började röka när jag var 13, identifierar mig mer eller mindre med en cigg i mungipan..
Mitt humör har alla dessa dagar varit väldigt dåligt och ojämnt. På jobbet går det bra, jobbar väldigt mycket, 12-15h om dagen, tänker inte alls på att röka då, ingen där röker.
När jag är hemma så är det nästan det enda jag kan tänka på, sambon röker inte heller längre.
Jag har svårt att slappna av, kommer aldrig ned i varv, letar fel hela tiden och överallt som bieffekt hemma, i jakt på att kunna få sysselsätta mig. Sambon blir vansinnig.

Semester nu med, vill bara sätta mig utomhus, ta en kopp espresso och avnjuta en Cohiba club.
Jag har jävligt stark disciplin och karaktär samtidigt, funderar mest på hur mycket mer min omgivning ska klara av.

Kommentarer

Det kommer att minska, det

Det kommer att minska, det där med humöret och att andra drabbas av det. Så håll ut!!

och GRATTIS till 107 dagar.

och GRATTIS till 107 dagar.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se