Dag 6, första dygnet nikotinfri

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det känns helt magiskt! I 14 av 28 år har jag inte gått nikotinfri en enda dag. Alltså halva mitt liv, hela mitt vuxna liv. Inte ens de gånger jag slutat röka har jag varit nikotinfri, utan då har min överlevnad baserats på tuggummin eller zonnic påsar istället. Även denna gång, fram till igår har jag känt att jag bara MÅSTE ta ett tuggummi. Det har känts som att abstinensen bara eskalerar och symptomen blir värre och värre och det är skrämmande att man inte vet hur långt det kommer att gå. Nästan så man slutar lita på sin egen förmåga att kontrollera sig själv.

Jag tror att Allen Carrs bok hade en stor påverkan på mig. Det liksom avdramatiserade nikotinet. Allt blev logiskt för mig. Jag har ofta känt en meningslöshet utan cigaretter, cigaretterna har liksom varit en del av alla delar av mitt liv. Särskilt sociala sammanhang, grillkvällar och uteserveringar. Utan cigaretter har det känts tungt och meningslöst. Allen Carr vände det tänket. Grillkvällar och sociala sammanhang blir inte roligare på grund av cigaretter, icke rökare har minst lika roligt, till och med roligare. För dem är där, just i stunden, och behöver inte gå ifrån, oroa sig och ha tankarna på cigaretter. De behöver inte ursäkta sig i 5 minuter, oroa sig om cigaretterna kommer att ta slut, osv osv.

Att avdramatisera nikotinet och att vända tänket om cigaretter och sociala sammanhang så klarade jag mig igenom en hel dag och en grillkväll med flera rökare på plats runt bordet och alkohol UTAN att ta en cig, UTAN att ta nikotinersättning och UTAN att må dåligt! Visst tänkte jag på det, många gånger, fast inte att jag tänkte att jag ville röka eller ta nikotinersättning, utan mer att jag tänkte att det här går ju fasen bra. Framförallt vad SKÖNT att vara icke rökare!. Allt efter att timmarna gick kändes det mer och mer ovärt, har jag klarat mig så länge så går det.

När vi kom hem vart det lite sämre, euforin jag haft under kvällen försvann i irritation. Låste in mig på toan och grät när alla somnat. Sedan åt jag lite, tog jag vanliga tuggummin och somnade tillslut. Idag känner jag bara stolthet och känner lite av en vinnarskalle! Nu är jag ju halvvägs genom de gyllene 3 värsta dagarna nikotinfri. Spännande att se hur kroppen kommer att må idag, men ställer in det mentala starkt nu att klara mig även idag och samtidigt må Bra!

Kommentarer

Åh, vad roligt att läsa!! Jag

Åh, vad roligt att läsa!! Jag förstår precis vad du menar med att det känns meningslöst, jag har samma tankegångar. Men tror du (och Allen Carr) är på helt rätt spår här. Det är precis vad vi måste göra, omprogrammera våra hjärnor. Tänk alla icke-nikotinister. Att de skulle ha ett sämre eller tråkigare liv för att de inte intar ngn form av nikotin låter ju helt absurt :))
Jag håller på dig! Är själv inte riktigt där än, men har tänkt plöja igenom Carrs bok igen efter att min flytt är klar och förhoppningsvis även då sluta med min zonnic.
Lycka till idag, Jezzz! Varje dag är grym!

Bravo Jezzz, Snyggt jobbat.

Bravo Jezzz,
Snyggt jobbat. Nu gäller det att hålla i och inte förlora fokuset.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se