I’m BACK, rökfri 36 timmar!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag hade i bakhuvudet att jag någon gång i livet skrivit härinne, och mycket riktigt! För nästan exakt 3 år sedan skrev jag bloggar här och då hade jag minsann bestämt mig för att sluta röka.

Jo men tjena 3 år äldre me, myself and I!
Som ni nog förstår så gick det inte så bra, 3 år senare och här är jag, fortfarande rökare och har återigen slutat röka. I höstas lyckades jag hålla mig i 3 veckor, för en månad 3 dagar, och nu fimpade jag sista cigen kl 10.00 den 21 maj 2018. Så vad har förändrats? Jag står fast vid mitt ord att jag vägrar vara rökare livet ut. Nu är jag på en plats i livet där jag inom en snar framtid vill bli gravid. Jag vill kunna orka leka och springa efter cykeln för mitt 4 åriga bonusbarn etc. jag vill vara hälsosam, inte bara för mig utan för min omgivning. Och! Jag är så trött att vara slav för en cigarett.

Dag 1-2:
Panik och sorg! Jag ringde sluta röka linjen som gav mig hur bra stöd som helst. Läste i tidigare inlägg att jag skrev om att jag blir som ett litet barn i den värsta trotsåldern och riktigt bitter. Det har inte ändrats gentemot denna gång. Jag skrev även att det var tur att jag åtminstone var singel, det är man ju inte nu. Sambon får ta alla smällar, jag känner verkligen hur hatet växer fram inom mig och hur allt bara mörknar. Jag som aldrig blir arg, kan bli riktigt sur nu! Samtidigt är jag så medveten om mina känslor, mitt agerande och beteende att jag bara vill gråta då jag istället blir ångerfylld för mitt beteende. När man tänker efter är det G A L E T att man tillåtit sig själv dra in tusentals gifter och låtit det påverka en nåt så fruktansvärt i livet. Tilläggas kan att jag tar nikotintuggummi, jag vet helt ärligt inte hur jag hade klarat mig utan dem.

Känslorna är kaos. Jag är arg, ledsen, tom, allt på samma gång. Jag tog cykeln och cyklade allt jag kunde för att få bort energi och det hjälpte.

Positivt:
Känner redan av förbättringar i andningen. Jag känner mig otroligt mycket piggare. Jag orkar mer och är mer aktiv. Känner mig fräschare. Har helt otroligt mycket tid över.

Negativt: känslorna är i kaos!! Jag kan känna sån otrolig ilska som dock lugnas ner efter intag av nikotintuggummi. Att jag är mer piggare = rastlös och kan inte somna.

Dagens tanke:
- Även om jag idag inte kan se mig som rökfri, så kommer tankarna att förändras och försvinna. Även mitt tänkande och förhållningssätt kommer att utvecklas!
- Fan att jag inte slutade då för 3 år sedan, vad livet hade varit så mycket enklare nu!
- Utan nikotinhjälpemedel, hur gör man? Finns rehab? Åka iväg i tre dagar så att det värsta lägger sig? Hur har andra klarat sig utan nikotin? Drar jag ut på lidandet genom att ta tuggummi? Helt ärligt känns det mycket mer skrämmande att bli av med mina nikotintuggummi, jag kan liksom inte kontrollera min egen kropp eller beteende. Snälla tips här! Vad ska jag göra? Sluta tvärt med allt? Kommer det nånsin bli enklare att sluta med nikotinet?

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se