Så var man tillbaka på ruta ett..

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag ser nu att jag skrev mitt senaste inlägg 2015-09-11, då firade jag ett år som rökfri. Nu är det 2018-05-19 och jag har fram tills idag inte varit rökfri.

Så, vad hände? Jag hade ju 2,5 som jag inte rökte, inte ens smygrökte. Jag var så himla duktig och jag gick omkring stolt som en tupp över att jag inte rökte och att jag hade klarat mig ur träsket.
Sen kom den där sommarkvällen när jag och min sambo var på en rolig fest, jag blev glad i hågen och fick för mig att smaka en cigarett. En cigarett blev sen till fem cigaretter den kvällen och dagen efter svor jag att jag aldrig skulle röka igen.
Det gick väl någon vecka, jag smakade en cigarett av en kollega. Sen började jag unna mig ett paket på fredagar. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna hålla upp på helgen och inte röka, jag vet egentligen inte vem jag försökte lura.

Och nu sitter jag här, snart 10 månader senare och undrar varför i helskotta jag tog det där blosset den kvällen och tog mig ner i skiten igen.

De senaste två veckorna har jag känt att min andning har blivit rosslig, min kondition har verkligen blivit ännu sämre och jag är rädd att jag har fått KOL eller någon annan sjukdom. Detta har skrämt mig så mycket och jag har legat sömnlös på kvällarna och varit orolig och sagt till mig själv att jag ska sluta röka. Och nu har jag äntligen bestämt mig, idag tog jag min sista cigarett.

Jag känner igen abstinensbesvären som jag hade senaste gången jag slutade röka. Det är som att det är två läger inom mig, den ena sidan är glad och sprallig över beslutet. Den andra sidan drar i mig så otroligt mycket, den säger "Gå och ta en cigarett nu!", "Bara en till, sen kan du sluta" men den värsta delen är sidan som är så rädd för att misslyckas med det här.
Jag vill ju så gärna vara rökfri, jag vill inte vara fast i träsket och nu är det bara att vänta ut tiden tills det blir lättare att avstå.

Jag sitter i detta nu och funderar på om jag ska gå och köpa cigaretter eller om jag ska skita i det. Men i dom här stunderna måste jag stå fast vid mitt beslut att jag inte är en rökare från och med idag.

Varför gick jag tillbaka?

Kommentarer

Åh, jag känner igen mig så

Åh, jag känner igen mig så mkt i det du skriver. Jag har verkligen "slutat" två (eller så är det tre?) ggr. Längsta är nio månader och jag trodde verkligen jag var fri. Men det blev en cigg under en festkväll (läs: kanske runt 10? Om jag lika hade fuskat med en, så kunde jag ju fortsätta den kvällen). Sen blev det ett pkt två veckor efteråt. Jag var ju ändå borta och jobbade över helgen. Och så fortsatte det..
Andra gången var det också en festkväll utomlands. Och sen började jag jobba natt veckan efter. Och "man kan ju inte jobba natt utan att röka cigg!"
Svårt det där. Hur tråkigt det än låter så är nog nolltolerans ett måste.
Jag hoppas och önskar dig ALL lycka till nu! Kom ihåg att du gjort det förr och det ÄR inte så svårt som du intalar dig. Det svåra är Innan man väl slutat samt att hålla sig undan lurciggen längre fram.
Nu gör vi det här tillsammans, KOL är inte värt det!

Tack för att du delar med

Tack för att du delar med dig.
Jag undrat vad det är som händer, varför man tar den där ciggen....man släpper garden.
Och min rökhjärna tänkte direkt... åh, kunde du tjuvröka en kväll.... det kanske jag med kan.
Men min slutarökahjärna säger nolltolerans. Blir inga cigg.
Tar du en åker du dit igen.
Kämpa vidare, och nolltolerans gäller!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se