Positivt tänkande är skit

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Hemma igen efter tre rundor på akuten i förra veckan. Tre ambulansfärder in till Växjö. Första rundan med andningsbesvär och hemskickad efter fyra timmar trots att jag påpekade att jag inte mådde bra. Uppmanades att söka VC om det blev värre. Det blev det, mycket värre. Trodde jag skulle dö på vägen till VC. Ramlar in får mera kortison, ventoline mm samt en ny transport till akuten med ambulans med trolig diagnos lunginflammation. Efter två dagars inläggning och diverse undersökningar skickas jag återigen hem. Denna gång med både kortison och penicillin. Fortfarande hosta och samma natt hostar jag till och känner en djävulsk smärta i bröstkorgen. Revbenen ! Kravlar mig ur sången, ringer 112 och får ny transport till akuten. Nu blir det smärtstillande, citodon och cocillane. Hem igen och fortsätter medicinera. Är nu 4 dagar sedan jag kom hem och kortisonet är slut. Jag mår hyfsat men måste hosta ibland. Det gör ont ! Dessutom lite småpåtänd på kodein och morfin vilket jag egentligen inte är så förtjust i. Revbenen rullar liksom när jag andas, verkar ha hostat loss något. Inbillar mig att det smartaste jag kan göra är att röra mig så mycket som möjligt och andas. Har börjat spela munspel igen bara för att jävlas med mig själv. Roligare än andnings-träningsredskapet jag fick med mig hem. Håller på att tvätta och städa. Den utlovade hjälpen jag skulle få uteblev. Sammanfattningsvis så är jag väl trots allt tacksam över sjukvårdens hjälp. Hade dom varit mindre benägna att skicka hem mig så fort dom såg en chans hade dom kunnat spara en del på onödiga ambulansfärder. Ska försöka tänka positivt nu, HAH, jag lever och jag röker inte. Har nu varit rökfri i 181 dagar, dvs snart ett halvår. Ska snart opereras , byta hjärtklaff. Försöker hålla humöret uppe.Min katt Egon sympatiserar med mig.

Kommentarer

Oj oj oj vad du har fått

Oj oj oj vad du har fått utstått en massa lidande i onödan!
Håller med dig,de kunde ju ha hjälpt dig första gången.
Men,vilken kämpe du är! Grattis till alla dina dagar.
Tur att du har din katt som stöd❤
Stor styrke kram
//Fanny

Respekt Egon, der är möjligt

Respekt Egon, der är möjligt att han är lite vansinnig men roligt skrivet är det. Hoppas det blir bättre, Bluesman

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se