Tre år senare.

Igår rökte jag 17 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Okej gott folk. Så åkte jag på ett bakslag. Ett rätt rejält, faktiskt.

Känner att jag kanske måste börja från början med att berätta hur det gått utan cigg sedan jag skrev senast, för snart 2,5 år sedan.;

Jovars. Jag har fört en ojämn kamp länge mot rökning, återfall, perioder av rökfrihet och ett nästan konstant beroende av champix. Faktum är att jag insåg att mitt beroende (psykiskt) och dess orsaker varit så djupt rotade att jag behövde nästan 2 års oavbruten champix-behandling. På låg dos dock har funkat bra. Varje gång ett återfall visat sin fula nuna har jag trappat upp till hel dos under ett par veckor och därmed kunnat bryta det igen. För varje gång har det blivit lättare och lättare att bryta, beroendet har känts allt svagare och det har gått längre tid mellan återfallen.

Så i vintras vågade jag helt lägga ner och har sedan varit helt rökfri sedan oktober 2016 (varav jag rökte kanske totalt 5 paket cigg under hela året). I februari slutade jag med champixen och hade som vanligt en besvärlig period med sömnstörningar i ca två veckor innan det lugnade sig. Sedan har jag haft en underbar vår och försommar med full åtkomst till alla mina sinnen, helt rökfri och känt mig urstark.

Jag har sprungit, yogat i massor, gått ner nästan 10 kilo och känt mig superfräsch. Lämnat en lång och dålig relation bakom mig och hunnit träffa en ny, fantastisk man som jag älskar och han älskar mig.

Men han röker.

BOOOOM.

Inne.

DUBBEL-BOOM.

Effekt: Huvudvärk. Illamående. Först. Beroendekänslor efter några dagar. Sedan första ciggen. Sedan andra. Efter en vecka köpte jag ett eget paket. Nu en månad senare är jag uppe på 1,5 paket om dagen. Igen. Ringde och bokade läkartid samma dag som jag köpte paketet, nu måste jag nog börja med Champix igen var insikten. Tre veckors väntetid påläkarbesök. Hade en halv karta champix kvar i skåpet. Delade varje tablett och tog en varje morgon i två veckor. En fjärdedels dos men den hjälpte mig ändå att hålla det värsta suget borta. Som att klara dricka öl med rökfria kollegor i tre timmar utan sug.

Men sedan tog tabletterna slut och en sniglande väntan som spenderades i ångesttillstånd och ett ständigt bolmande rökmoln sista veckan. Men så nu i måndags var jag hos läkaren och fick min älskade livlina.

Jag har gjort detta förut så dundrar loss på full dos nästan direkt.
Så idag äter jag full dos för andra dagen. Igår började effekterna komma; jag blev spyfärdig av några av ciggen och de börjar smaka lite konstigt. Nikotinkicken uteblir liksom. Det dröjde dessutom ca 1,5-2 timmar mellan ciggen.
Idag, nu i skrivande stund har jag inte rökt sedan 23-tiden igår kväll. Det känns rätt OK. Är dessutom sjuk så försöker nyttja det allmänt taskiga hälsotillståndet för att inte röka.

På lördag träffar jag min pojkvän. Han vet att jag skulle börja om med rökstoppet, men för honom är inte rökningen lika ödesdiger, lika beroendeframkallande.Han förstår inte riktigt. Men samtidigt verkade han öppen för att kanske sluta han med. Jag hoppas det. Annars vet jag inte. Oavsett måste jag få honom att sluta röka inne. Inte bara när jag är där, utan mellan gångerna också. Röklukten sitter ju kvar har jag ju märkt.

Så lång historia. Skönt att skriva av sig, skönt att distraheras sig lite.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se