3,5 år, min födelsedag.

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ibland undrar jag om jag fortfarande kämpar med sätt och reaktioner som härrör sig från mitt rökstopp. Jag är så lättirriterad, så känslig för yttre påfrestningar. Ännu nu, 3,5 år efter mitt rökstopp reagerar min hjärna och kropp på precis samma sätt som då jag tacklade alla problem med att gå ut för att röka.
Jag leker med tanken på att i en vecka prova på att gå ut med ett glas vatten och sitta på trappan i fem minuter varje gång jag känner irritationen, vreden, ilskan välla fram, orsaka irrationella synapser i min hjärna som får mig att säga och göra saker som jag inte vill säga och göra.
Jag är som en jävla lavin.
Jag levde med en dominant man i tio år. Jag lärde mig att om någon reagerade i vårt hushåll var det han, och fanns det någon skyldig så var det jag. Det har gjort mig högexplosiv och självantändlig. Jag går omkring och nosar efter konflikter, och så fort min stubin får minsta nys om en gnista så smäller det.
Nuförtiden MÅSTE jag reagera, för annars blir jag automatiskt den där underkastande dörrmattan som jag var i så manga år tidigare. Jag har ingen chans att vara diplomatisk eller flexibel mera, för då är jag automatiskt fången i ett våldsamt, kvävande förhållande som förintar mig.
Men jag är inte där längre. Jag är inget offer, jag far inte illa, jag blir inte förtryckt och kränkt. Jag har det bra, men min ur-hjärna reagerar enligt det mönster den gjort i så många år, lite som „för säkerhetsskull“ , om du ändå tänker bita så kann jag lika bra morra och skälla genast.
Jag borde lära mig att ta en paus, just där då det hettar till. Ta ett steg tillbaka, trycka på paus, och iaktta situationen utifrån, VAD hände egentligen, VARFÖR reagerar jag, är min rädsla BEFOGAD, eller reagerar jag på ett spöke från en svunnen tid?
Här kommer tobaken in. Det är här rökaren går ut, sätter sig ner och tar en paus från all samvaro för 5 minuter. Avlägsnar sig fysiskt från situationen och ger sej möjligheten att iaktta utifrån.
Tanken att jag skulle kunna ta 10 5 minuters pauser under en ynka dag ger mig svindel, jag har så bråttom jämt, så mycket som måste göras, så lite tid. Men då jag rökte fanns det allti tid, jag hann ALLTID röka.
Jag ska göra ett experiment. I en vecka ska jag ta ett glas vatten, sätta timern på telefonen på 5 minuter och gå ut och sitta för mig själv. Dricka vatten, stirra ut i luften, andas, bara vara.

Gesine, om du finns här ännu, hoppas du har det bra. Jag saknar dig.

Kommentarer

Hej Tinttu7 Se framåt nu.Inte

Hej Tinttu7

Se framåt nu.Inte bakåt.Lär av dina misstag .DU KAN!
Undvik inte vardagliga situationer.Lev dom.=)
Ta ett glas vatten när suget kommer.
Planera delmål.Ge dig själv belöningar när du uppnår dom.
Hejja dig!/Fanny

NU finns jag här! Det är

NU finns jag här! Det är något visst med loggen, läste lite idag efter nästan ett halvt års paus och se där - här är du. Missade din födelsedag - grattis i efterskott.
Det där du skriver om pausandet - kan bara hålla med. Att gå ur en enerverande situation kan vara riktigt givande. Då hinner man fundera på om det var värt att hetsa upp sig. Ibland är det det, då hinner man fundera lite på vad exakt det är som stör en. Och då kan man tala om det i välvalda ordalag. Åtminstone har jag lärt mig det under rökstoppets gång och lever nu lungt och fridfullt med min man. Men du som är ung skall naturligtvis markera var gränsen går. Fräs om du känner för det, mannen måste ju veta hur du reagerar på olika saker och hur långt din toleranströskel går. Det där med ett glas vatten är en riktigt bra idé, tycker jag.
Förresten, jag mejlade till dig för några månader sedan. Hur gick det med huset?
Är fortfarande nyfiken angående ditt nya liv. Kram, Gesine

Jag ska skriva åt dig nu med

Jag ska skriva åt dig nu med det samma!

Tinttu7: Experimentet låter

Tinttu7: Experimentet låter bra. Vad är det som säger att du som icke-rökare inte kan ta ett glas vatten, gå ut och ta 5 minuters paus? Det måste ju inte vara gift vi intar i våra kroppsliga system. Hur går experimentet?

och GRATTIS 3,5 år

och GRATTIS 3,5 år (födelsedag)

Tack! =) det var alltså min

Tack! =) det var alltså min riktigt riktiga födelsedag ;). 34 år, varav jag rökt...typ 16-17 år. Det betyder att jag nu levt längre som icke-rökare än som rökare!
Mitt glasexperiment går inte så bra. Jag rationaliserar mitt vattendrickande till "äh, jag kan lika bra dricka här vid kranen, det går snabbare". Men jag har tagit ner en applikation på telefonen som har 3-5 minuters avslappningsövningar, och DET funkar ganska bra!
Alla kan godkänna en mikropaus på 3 minuter, fast HUR mycket det än skulle finnas att göra!

Men jag ska fortsätta med vatten-experimentet, tror att det skulle vara bra att faktiskt inte göra något, inte lyssna på någon telefon, inte läsa, inte skriva eller rita. Bara sitta och andas (och dricka vatten ;))

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se