Funderar

Igår rökte jag 13 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har rökt sedan jag var fjorton år. Det betyder att jag har sysslat med denna självförstöring i sju långa år. De två senaste av de åren har insikten om att jag inte kan fortsätta långsamt smugit sig på.

Jag har astma. Allergi- och ansträngningsastma sedan barnsben. Jag har under mina sällsynta astmaanfall tänkt att jag fått en försmak på KOL. Det har skrämt livet ur mig. Ändå har jag valt att tänka bort det helt vanvettiga i att syssla med rökning i mitt tillstånd. Den senaste tiden har jag dock drabbats av insikten att astman har blivit allt annat än sällsynt. Den är närvarande i vardagen och helt klart beroende av rökningen. Jag skäms som en hund.

Jag döljer min rökning. Mina föräldrar tror att jag slutat sedan länge. Mina arbetskollegor vet inte om det. För några vänner mörkar jag att jag är vardagsrökare. Som ni förstår röker jag inte i tid och otid, annars hade jag ju aldrig lyckats dölja det i denna utsträckning. Det är egentligen ofattbart att jag har lyckats så länge.

I många sammanhang lever jag ett rökfritt liv. På arbetet, i vissa sällskap, bland släkt och familj och inför bekanta. Föga hjälper det när jag efter en lång arbetsdag kommer hem och får sätta mig på balkongen med min tröst. Föga hjälper det i samröre med mina bästa vänner som även de röker som borstbindare. Föga hjälper det att jag vill sluta hela tiden men alltid börjar igen. Jag slutar varje morgon och börjar varje kväll.

Cigaretten är min privata sfär, min egentid. Min hemlighet, min vän. Varför så svårt att släppa? Jag har nog slutat ett femtiotal gånger... Några dagar eller ett par veckor. Sedan tror jag att jag är stark nog att ta bara en. "Bara när jag dricker alkohol" leder till att jag dricker alkohol för att få röka. "Bara på sommaren" leder till att jag spanar ljusinsläpp i molntäcket. "Bara om det bjuds" leder till att jag snyltar dyra cigaretter av frustrerade vänner.

Finns det någon som är som jag?

Kommentarer

Bara att sluta. Svårare än så

Bara att sluta. Svårare än så är det inte.

Bara att sluta. Svårare än så

Bara att sluta. Svårare än så är det inte.

Jag var "periodare". För det

Jag var "periodare". För det mesta rökte jag runt 10 cigaretter om dagen, men jag dolde det för jobbet. Rökte en innan, en på lunchen och sedan en massa..

Sedan kunde jag hålla upp en vecka eller så men började igen :/

Nu är jag rökfri sedan 1,5 år! :D Inte ett bloss ens. Jag läste boken Äntligen Ickerökare. Läste den ifs 2 gånger på ett halvår och första försöket gick inte då jag inte hade köpt boken utan bara lånade den några veckor.

Andra gången bestämde jag mig för att köpa boken och gå runt med den överallt. Den hjälpte jättemycket och har som sagt inte rökt på över ett år och är aldrig röksugen!

Tipsar om den, sedan du kanske ska berätta för din omgivning att du har haft problem med helg- och kvällsrökning och nu försöker sluta? Tror det är lättare att sluta när du har stöd och pepp från omgivningen samt kan vara öppen med det om du får lite svajigt humör :)

Lycka till!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se