Slutat för gott men mår sämre än någonsin

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Tänker dela med mig en erfarenhet jag känner jag sällan fått höra om.
Många pratar om hur bra man mår av att sluta, att de värsta abstinensbesvären/suget bara varar de två första veckorna sen går livet bara uppåt.

Min erfarenhet av att sluta röka var helt annorlunda. Och jag antar det är väldigt individuellt det här.
En sak är vi alla överens om, på lång sikt är det dåligt att fortsätta röka för vem vi än pratar om.

Men jag hade slutat i maj. Fick yrsel, så pass att jag åkte in till akuten och trodde det var något fel på mig.
Men inga fel hittades och de sa de tror det beror på stress. Jag kopplade inte ihop det med rökstoppet. Fick också mer ångest och kände mig extremt deprimerad över situationen och mitt mående. Drog då till Grekland, Island och försökte göra roliga saker. Och det fungerade. Efter 5 veckors helvete + att vara utomlands fick mig må bättre än någonsin. Jag började då röka igen (ångrar det bittert, det rökstoppet kändes relativt smärtfritt).

Sen i december kände jag för att ta tag i det på riktigt då jag kände mig trött och hängig av cigaretterna. Hade ofta halsont. Jag kände tydligt hur det inte var bra för min kropp och hade börjat allvar med träning och mådde allmänt bra och kände mig redo.

Slutade i slutet av november. Har vid två tillfällen tagit enstaka cigaretter vid fest.
SIsta cigaretten var den 5e december.

Efter några veckor fick jag panikångestattack. Sen fick jag yrsel. Ångestattacker. Kände mig deprimerad.
Mycket hemskt som hände mitt psyke.

Nu har det gått två månader. Jag har inte rört en enda cigg sen dess (vågar inte utmana ödet, och det som hände mig var så traumatiskt att jag inte ens är sugen på cigaretter längre), slutade dessutom med koffein och alkohol samma dag jag fick panikångestattack. Bara för att hjälpa kroppen på traven lite till sitt tillfriskande.

Nu efter två månader får jag inte panikångestattacker längre. Tack o lov. Men yrseln är kvar, speciellt när jag är trött. Och har från och till ångest.

Fått läkarkontakt nu och han säger ingenting om cigaretterna. Han tror jag är utbränd, gått in i väggen etc.

Men jag tror helt klart att cigaretterna hade en stor roll i detta. Vi utsätter våran kropp för onödig stress som i det långa loppet kan vara riktigt tärande på vårt psyke.

Ja vad jag ville säga med detta är nog att det inte är själva rökningen som är hemskt alltid, ibland är det i efterhand som du upplever det värsta.

Jag hoppas dock att jag kan återkomma om några månader och då må bättre än någonsin.

2 månader rökfri och kampen är inte över. Nu är det en ny kamp. Handlar inte om sug längre, det handlar om att må psysiskt bra (Jag tror min kropp absar cigaretter ibland och att det är stressande för kroppen att läka efter att ha rökt så länge)...

Utifrån min egen erfarenhet så tror jag att rökning är mycket mycket mer farligare än vad vi alla rökare vill inse. Om rökningen var värt det? Inte för fem öre. Nu slösar jag ett helt år av mitt liv bara att kämpa för att bli helt frisk.

Kommentarer

Måste först o främst säga att

Måste först o främst säga att jag tycker att du är jätte duktig som inte har tagit en cigg sen att du slutade.
Jag har själv snart gått igenom 2 veckor utan att röka ett enda bloss o jag kan hålla med dej om att de verkligen är kämpigt. Folk man känner som inte har rökt eller röker. Menar på att de inte är någon big deal.
Men helvete vad svårt de är, under mina två veckor snart, har jag varit sugen till o från på att röka. Men har dock inte tagit en cigarett.
Man måste ge sig fan på att man klarar de här ,även vid motgångar. Så klarar man de!
Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag anser att jag har gjort!
Så var riktigt stolt på dig själv! För de är du värd!
Styrkekram :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se