Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Föll nästan dit

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej alla nikotinkrigare!

På tisdag har det gått fyra veckor sedan jag slutade röka. Det har gått ganska bra den senaste veckan, jag börjar vänja mig vid att inte röka, har känt mig ganska stark i mitt beslut. Det glädjer mig varje kväll och varje morgon att jag inte röker. Framförallt är det tanken på bibehållandet av min hälsa som gör mig glad och stolt att jag avstår från ciggaretterna.

Jag har jobbat ganska mycket denna veckan och utöver det har det varit mycket med vänner och familj. En eventfylld vecka. Jag har även druckit mellan 1-3 öl 5 av 7 dagar denna veckan, vilket är betydligt mer än vad jag brukar. Har känt mig lite seg pga det, har inte sovit lika bra ochkänt mig lite extra trött. Jag tror att anledningen till att jag velat ha alkohol efter jobbet är att min kropp saknar stimulansen av belöningscentrat i hjärnan som man får av nikotin. Jag tror att det nästen undermedvetet infunnits känslor av tomhet, som när jag jobbat hårt en hel dag och sen bara "jahopp... Nu ska man hem och ingen cigg får man". Det var ju alltid det första jag gjorde när jag slutade.

Dock så vet jag att det är väldigt skönt att komma hem och ta det lugnt efter jobbet. Även utan cigg. Att bara se på någon serie, prata med vänner, göra musik eller umgås med min partner. Det är underbart. Däremot får jag en känsla nån timma innan jag får åka hem från jobbet att det känns meningslöst att inte få ta en cigg påväg hem. Att min fritid känns mindre njutbar när jag inte får röka. Men det är mer än känsla jag har innan, för när jag väl kommer hem och slappnar av är det hur gött som helst. Även utan cigg :) speciellt utan cigg.

Att inte röka gör att jag finns mer i nuet. Jag är i stunden till högre grad då jag inte hela tiden i bakhuvudet planerar för nästa cigg. Det älskar jag med att inte röka.

Sidenote: Jag har en kompis som kan komma att dö i cancer. I veckan ska hen genomgå en avancerad operation och chansen att hen ska överleva operationen är 50/50. Igår träffade jag en kvinna vars man är döende i cancer. Cancer är en vidrig sjukdom och jag hoppas att min vän överlever. Jag hoppas att denna kvinnas man får ett så bra avslut som möjligt.

Att se min kompis gå igenom cellgiftsbehandlingar och operationer är tungt. Att inte röka känns som ett måste för mig. Det finns så mycket som är cancerframkallande och det är en ganska vanlig sjukdom. Tror det är en av de vanligaste dödsorsakerna av människor över 50 i i-länder. Det känns dumt att fortsätta röka med vetskapen att det drastiskt ökar riskerna att få genomlida den skiten som så många människor krigar med. Helt orimligt. Det är jobbigt att sluta röka men jag känner mig stark som gör det. Vi människor är starkare än vi tror. Vi klarar otroligt mycket om vi måste. Och jag ska klara det här.

Anledningen till att jag skriver idag är för att sammanfatta den senaste tiden men även för att jag nästan föll dit idag. Jag tog nästan en cigarett idag. Min partner röker och jag vet var han har sina cigg. Idag var jag trött, hade lågt blodsocker och stod och lagade mat. Kände meningslöshet och irritation. Trötthet. Det berodde på att jag jobbat mycket och druckit en del alkohol den här veckan och inte ätit så mycket idag. Jag kände hur nikotinrösten i mitt huvud började försöka övertala mig om att "ta en, bara en, det gör ingen skillnad osv osv". Tänkte i dessa banor i cirka tio minuter samtidigt som jag visste vad som hönde. Jag var fullt medveten om att det var nikotinmonstret som spökade och försökte lura mig. Och det var en del av mig som inte ville vinna. En del av mig ville förlora och få den där endaste enda ciggen. Men jag tog mitt förnuft till fånga och berättade för min partner hur nära jag var och sa till honom att gömma sina ciggaretter. Jag tog en nikotinsugtablett, lagade färdigt maten och åt ordentligt med god och nyttig mat.

Nu har jag normalt blodsocker och är allmänt glad. Jag är stolt att jag inte föll för nikotinspökets vidriga manipulativa skitsnack. Jag är medveten om att kampen kommer fortsätta så länge jag lever men att det kommer att bli lättare för varje dag. Och jag är till freds med det.

En minnesnotis till mig själv:

Det kommer komma stunder av svaghet. Stunder då det är lättare att halka dit. När man tror att det nästan är över och man känner sig van vid att inte röka. När man nästan glömt bort att man fortfarande kämpar. När man är hungrig, trött eller ledsen. Och då kommer nikotinet passa på att försöka vinna. Minns detta och känn igen tecknen. Så fort rösterna börjar "bara en, ta det i smyg ingen behöver veta.." Osv så lokalisera orsaken. Minns att det går över ganska snabbt. Ät, drick, gör vad som krävs för att återställa dig. Jag är ju så stolt över att inte röka och jag ska inte låta någonting sabba det.

Är glad att denna loggen finns! :) ha en fin söndag kväll och en fin ny vecka.

Kommentarer

Grattis :) det är ju rätt

Grattis :) det är ju rätt sjukt att man kommer bära med sig tankar om men ciggen då den där.. t o m efter en månad när man antagligen själv känner att man lever ett rätt normalt liv men jag var rökfri 03-2014 å trillade dit igen.. det bara hände och den kvällen jag började röka var det som att jag aldrig hade hållt upp.. jag rökte 86-03 men nu hoppas jag att jag lärt mig min läxa och aldrig utsätter mig för nåt sånt igen.

Grattis till att ha valt så

Grattis till att ha valt så rätt! Det är inte alls roligt att tänka sig att människor runt en har cancer och det är absolut skrämmande att man har utsatt sig för att tillföra kroppen så många otroliga gifte. Bra jobbat.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se