Att hitta sin väg...

Rökfrihet var inte målet för mig. Det går bra att vara rökfri under långa perioder med hjälp av plåster, tuggummi, nikotinprillor eller e-cigaretter. Att vara befriad från de tusentals gifter som tobaken innehåller är en bra bit på väg för kroppen. Men det var inte tobakens alla tillsatser jag var ute efter när jag rökte, utan nikotinet. Jag var nämligen nikotinberoende. Och jag har tidigare ersatt det med s k "rökavvänjningsproukter". Zonic munpåsar, små påsförpackade nikotonprillor var lösningen under en rätt lång period. Den ledde dessutom till återkommande återfall i rökning. Den mentala besattheten fanns kvar.

Det var först när jag fattade att jag måste göra mig fri från nikotinberoendet som jag lyckades bli både rök- och nikotinfri. Och faktum är att man blir avgiftad rätt snabbt. Det är jobbigt de tre första dagarna men sedan klingar det av och efter tre veckor är man i stort sett nikotinfri, befriad från det fysiska beroendet. Det mentala kan sitta i längre... men sakta klingar det också av.

Det skrämmer mig lite att läsa ett stort amerikanskt tobaksmärke funderar på att sluta sälja cigaretter. Istället ska de specialisera sig på e-cigaretter med olika smaker "för ungdomarna gillar det bättre". Det handlar fortfaranade om att göra människor nikotinberoende och tjäna stora pengar på det. Nikotin är ett nervgift som bryter ner nervsystemet och den mentala hälsan. Låt vara att det är bättre än att röka, men det är inte bra.
Dessutom är det ett meningslöst beroende, det ger inga kickar, berusningar eller sköna upplevelser. Det enda det gör är att det tar bort abstinensobehaget från senaste nikotinintaget.

Alla måste hitta sin väg. Det tog flera år av försök innan jag hittade min. Genom det så lärde jag känna min fiende och till slut bemästra honom. Kung Nikotin kan ju inte stoppa cigaretter i min mun - det kräver ju min medverkan. Jag ville inte röka mer. Och det är jag så tacksam för. Jag hade ovärderlig hjälp här på Sluta Röka-loggen och läsa om de som gått före. Det har gått några dagar sen jag kapitulerade och jag är inte här så ofta. Tittar in och läser emellanåt, det ger mig styrka men också en känsla av tacksamhet.

Jag har snubblat ett par gånger under dessa dagar, men fattade snabbt beslutet att inte gå tillbaka att bli heltidsrökare. Jag ville inte tillbaka dit. Tillbaka till vinnarnas väg. Det är den enda vägen. Så håll ut alla. Det blir så mycket bättre.
Nu ska jag sluta svamla. Over and out.

Kommentarer

Hejsan Cignot! Så sant och så

Hejsan Cignot!
Så sant och så viktigt. Det är inte rökfriheten i sig som är målet för min del heller! Jag har blivit beordrad av min sluta-röka-sjuksköterska (som också är specialiserad på KOL) att jag skulle inte sluta med nikotin utan jag skulle helt enkelt bara fortsätta med nikotin (men då i format sugtabletter/plåster osv). Det är bara det att jag VET att om jag tar den vägen KOMMER JAG ABSOLUT ATT RÖKA TILL SIST. Så för MIN del gör jag inte det. Däremot använde jag Champix igen. Första två veckorna. Nu kör jag utan något alls igen, men håller mig fast i mitt beslut. Det känns riktigt bra - åtminstone idag och idag är det viktigaste.

Tobaksbolagen är vad de är - vill tjäna en massa pengar. Jag tänker inte ge några mer pengar till något tobaksbolag.

Vet ni vad, långsamt blir jag

Vet ni vad, långsamt blir jag förbannad när inte bara reklam industrin utan även medicinskt utbildad personal hävdar att man skall fortsätta att inta nikotin för att sluta röka. För mig är det rent skitsnack, ytterligare någon som vill tjäna pengar på mitt beroende.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se