Ambivalent!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra.

Jag kom precis ifrån ett samtal med en person på sluta-röka-linjen. Jag blir alltid motiverad när jag pratar med dem och de hjälper att ha någon utifrån som kan ge mig perspektiv på mitt rökande. Min hållning till att sluta röka har nämligen varit väldigt ambivalent! Jag förstår fördelarna(!) men att aldrig mer röka? Jag kanske inte ens kan feströka. Det är långtidsperspektivet jag finner svårt att förlika mig med. Just nu känns det rätt skönt att vara rökfri. Jag har varit rökfri i 7 dagar och har inte haft några överdrivna abstinensbesvär än. Jag känner bara en viss saknad. Jag hoppas att det här går vägen nu, det känns som att det ända som kan förstöra för mig nu är min motivation. Pengarna blir det som för närvarande får hålla motivationen uppe när den jag fick av samtalet klingar av.

Kommentarer

Jag känner igen mig i det du

Jag känner igen mig i det du säger om långtidsperspektivet. Tanken på att aldrig mer få röka gör mig skräckslagen. Jag tänker att jag gör ett uppehåll i mitt rökande och ju längre det uppehållet blir desto bättre. Jag har klarat mig ganska bra hittills utan större bakslag men de kommer nog, helt säkert :) Jag ser varje dag utan att röka som en seger och kämpar för att hålla mig motiverad. Allt stöd som finns här med andra som kämpar med samma sak är en stor hjälp.

Styrkekram till dig!

Jag lägger in belöningar, små

Jag lägger in belöningar, små och stora, efter vägen. Det behöver jag för att motivera mig.
Grattis till dina 7 dagar!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se