Jag har ett problem

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har ett stort problem och det är att jag egentligen inte vill sluta röka. Eller på sätt och vis vill jag det men ändå inte. Jag vill inte behöva röka jämt i varje situation och känna mig tvingad för att liksom high lighta ett ögonblick eller en händelse, men jag vill röka den där då och då cigaretten som jag inte ens vet om det är möjligt ( förmodligen inte) att göra. Jag hittar mig gång på gång med att förhandla med mig själv och det är inte konstigt att min irrationella sida vinner vid enstaka tillfällen. Har aldrig mått så här dåligt under en graviditet förr och från början ville vi inte ens ha barnet, en riktig hoppsan. Nu ser jag fram emot att träffa den men jag kan inte uppbåda entusiasmen som behövs för att det ska vara enkelt allt det här...Jag oroar mig för ekonomin, jag oroar mig för skolan, jag oroar mig för att barnet ska vara sjuk (jag menar hur stor är sannolikheten att man får tre till synes friska barn?). Det är många dagar sen nu som jag slutade röka och jag vill ju inte röka när jag är gravid, det säger sig ju själv. Men jag vill inte sluta heller. Jag vet att det låter sjukt egoistiskt och idiotiskt men det är fakta. Hittills har jag istället för att röka 2334 cigaretter under den här tiden rökt sammanlagt tre. Och det är vid tre olika tillfällen. Det är inte optimalt och jag vet att jag inte kan hålla på så här.

Jag orkar bara inte riktigt med mig själv för tillfället och jag orkar inte med att jag har så sjukt dålig karaktär som låter mig själv övertala mig. Ni hör ju hur galet det låter. Inga ursäkter, jag väljer att röka ingen annan och ändå känns det som ett beslut taget av en galning. 99.9% av tiden vill jag inte ens röka.

Nej nu har jag skrivit av mig lite, kanske hjälper det för mig att bearbeta mina funderingar om jag skriver ner dem.

Ha en bra dag allihopa.

Kommentarer

Skall vi ta det enklaste

Skall vi ta det enklaste först - det friska tredje barnet. Det är det allra vanligaste. Jag är själv ett tredje barn, har själv tre barn, rökte inte alls från dag ett till sista mjölkskvätten för detta tredje barnets skull. Så oroa dig inte för det. När de andra barnen var på gång rökte jag måttligt (3-5 om dagen), men det var det som rekommenderades då. Det fanns t.o.m. rökrum på BB! Helt otroligt, men så var det dåförtiden. Rökningen är väl det enda du har alldeles för dig själv, så jag förstår hur svårt det är för din hjärna att koppla bort det helt och hållet. Pluggandet, ekonomin, oron över hur man skall få ihop det - jag känner igen det. Skrev om det på mina "nostalgitripp" 2014. Men det ordnar sig, tro mig. Förhoppningsvis har du en man som delar lika, det sägs ju att tredje barnet är pappans ansvar, det ligger något i det. Det gör mig ont i själen att se dig lida. Angående att röka då och då efter avslutat graviditet och amning - ta det som tröstetanke. Du behöver inte ta ställning nu. Ta en dag i taget med allt. Vad vet man hur det blir? Oftast blir det ju helt annorlunda än man fruktade, så den dagen, den sorgen. Superstyrkekram :)!

Tack gesine, det är skönt

Tack gesine, det är skönt att få en utomståendes syn på saker och ting och att någon här i världen verkar rationell.

Ja trean kommer nog att bli pappans ansvar mer, redan efter ett par-tre månader så är det dags för mig att ha praktik och han får steppa upp och vara föräldraledig. Rent rationellt så vet jag att det inte är omöjligt att få ett friskt barn till men den som gapar efter mycket och allt det där.

Förr var det väl inte ovanligt att man rökte inne heller trots att man hade barn. Men tiderna förändras tack och lov. Jag slutade tidigare denna gången men jag kämpar mer också, jag tror det har att göra med att viljan var på samma ställe som ångesten de tidigare två gångerna. Nu var ångesten så mycket snabbare än viljan och det är nog därför jag finner mig själv kohandla med mig själv.

Jag ska ta och läsa lite i din nostalgitripp och kanske finna lite styrka i att jag inte är helt ensam i världen.
Det är inte synd om en för att man "måste" sluta röka, det borde ses som en lättnad att få en så bra anledning. Ändå funkar det inte så lätt!

Nej jag ska inte fatta några beslut. Jag får sätta aboslut-inte-röka-datumet till mitten av juli och sen göra en ny utvärdering iom amningen och flytta fram datumet då. Tre månader är inte lika lång tid som "för alltid".

Tack för att du är så vettig och kram!

Försök att inte racka ned på

Försök att inte racka ned på dig själv alltför mkt, du har trots allt klarat att inte röka alla de där cigaretterna. Det är stort! Det är en jätteinsats som du har gjort. Det är så lätt när man inte mår bra i övrigt att börja se på cigaretterna med rosa glasögon.. Man fantiserar om hur underbart det var bara man fick röka.. Men hur underbart var det egentligen? Och hur många av cigaretterna smakade egentligen bra? Och hur bra var ens självkänsla när man var fast vid en sådan drog? Alltsomallt var det ingen hit direkt att röka även om det kunde kännas himlans bra ibland. Ibland känner jag ångest o tomhet o tänker att det skulle försvinna om jag rökte men det "roliga" är ju att jag faktiskt hade mer ångest o tomhetskänslor när jag rökte. Det är lätt att glömma bort. Jag önskar dig lycka till med allt, med rökstoppet, barnet, måendet osv. Någonstans där ute finns livslusten, glädjen i att leva, utan rök. Det kan bara kännas långt borta ibland..

Tack roxy, du har ju rätt. De

Tack roxy, du har ju rätt. De flesta smakar skit rent ut sagt och så även nu när jag inte är van att röka dagligen eller ens varje vecka. Det smakar inte gott och det luktar förjävligt. nu har jag dessutom ont i halsen (inte pga rökt utan pga förkylning) och jag borde helt enkelt bara njuta av att slippa röka.

Ska gå och lägga mig bara ungarna kommit i säng tänkte jag.

Tack för vettiga ord. :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se