Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Tiden går

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har inte varit inne och skrivit på hela veckan, men jag har läst vad ni har skrivit och det känns så "tryggt" att ha er här. När det kommer en släng av "jag måste ha en cigg nu" så är det bara att gå hit till datorn och läsa hur ni också kämpar. Nu är jag inne på vecka 3 (-1 dag men så orkar jag inte skriva hela tiden), och abstinensen avtar nog lite smått. Visst tänker man fortfarande på att få röka, men inte lika ofta. Den här veckan har varit annorlunda än tidigare veckor, jag har varit fruktansvärt arg. Arg på barn, man och allt som rör sig runt mig. Känner inte igen mig själv och förstår inte ilskan, nu borde jag ju vara glad och stolt som en tupp, men nä, arg och fräsig. Ilskan är nästan värst för det är då man tänker att nu jäklar skiter jag i det här, bättre glad med cigg än arg utan cigg. Jag läser och ser vad många går igenom just nu, och tack för att ni delar med er av så mycket, ilskan rinner av när man inser att andra kanske har det jobbigare just nu.
Tack alla!

Kommentarer

Exakt så där känner jag

Exakt så där känner jag också.. Jag borde ju vara glad och stolt för att jag har kommit så här långt, men näe.. jag är lätt irriterad och har lätt för att gråta, och är bara allmänt deppig mycket av tiden. men ibland är jag som vanligt också förståss.. Och jag tänker precis som du också: "Jag är heldre glad och röker, än ledsen och arg utan cigg.." Det är inte värt att gå runt och må dåligt hela tiden pga att jag ska sluta röka. då röker jag heldre och är glad.. så känns det för mig också. men jag vet inte, det här går nog över snart kanske.. jag hoppas verkligen det! jag vill ju inte bli deprimerad på köpet ..

Nä du, hellre ilsken som

Nä du, hellre ilsken som ett bi och rökfri än en glad rökare.....absolut. Det är nu du måste göra något med kroppen. när frustrationen finns i varenda por,det är då joggingskorna måste på ,eller åtminstone promenadskorna. ut och gå. eller ta bilen åk till soptippen och ställ dig och SKRIIIIIIIIIIIIIIK. bara så du får ut skiten ur kroppen. jag vet precis vad du pratar om jag var så ilsk, så ilsk, så uppretad och så irriterad att jag inte visste var jag skulle bli av. Allt för att få ett bra tillfälle att säga till mig själv, att nä så här kan du inte ha det, ta en cigg och bli som folk. ALDRIG I LIVET. Det är han/hon/den/det som sitter på axeln och dirigerar dig. Låt det inte ske. Skaka på axlarna så att monstret trillar ner, och ta kontroll över ditt liv. en gång för alla.
Kram och kämpa på. Laureen.

Vad duktig du är som har

Vad duktig du är som har klarat så här långt, bravo!!!! Det blir bättre alldeles snart, men vi får träna vårat tålamod, jag har känt precis som du! men det går över, jag är inte alls lika arg nu längre, men det tar tid för kroppen att återhämta sig, den skriker ju bara rakt ut nu från början. Jag upplevde många känslor från början, men jag har rökt när det varit stressigt, vid alla situationer med känslor och helt plötsligt så står jag där öga mot öga med dem och situationer som jag gått ifrån. Det tar tid att lära om sig och det är normalt! Kämpa på nu och det är en spännande resa med sig själv, sköt om dig och lycka till peppiskram Liselott

Det är kroppen som skriker

Det är kroppen som skriker efter sitt gift som den är van att få-men det blir bättre ,jag lovar,jag vet som är längre på väg än du,håll ut du bara ,ilskan ger sej men det är inte roligt så länge det varar ,kram

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se