13 dagar rökfri ;) Imorgon blir det 2 veckor!! :)
jag har inte tagit ett endaste bloss på 2 veckor.

Jag har gjort en egen kalender som jag har på kylskåpet, där står det Augusti månad och september månad, 1a till sista. och på varje ruta står det antal dagar rökfri. så imorgon står det "19e aug 2 veckor rökfri. Dag 14". Så att varje dag kryssar jag för dom dagar jag har klarat av hittills. så att jag kan se framstegen själv hela tiden, så jag blir mer och mer motiverad :) för då ser man ju hur dagarna bara flyger iväg och tillslut kanske man närmar sig tex "Dag 100" :) det var en bra ide tycker jag :D

Sen undrar jag... Jag vill försöka hjälpa pappa med att sluta röka. han vill sluta, men är inte tillräckligt motiverad, han är fortfarande i det här stadiet när man skjuter upp det och inte värkställer allt snack. han har provat förut för några år sen, och han säger att han mådde skit dåligt. han låg bara i sängen och hade ångest typ. så han är nog rädd för att sluta också eftersom att det inte har gått så bra förut.. och han har provat plåster och tuggummi men det funkar inte säger han.. ska han prova champix tycker ni?? ska jag rekomendera han det? eller vad ska jag göra.. han har rökt i många år, säkert 35 år, eller mer jag vet inte.. för han vill som endå sluta, för han skulle igentligen sluta under semestern, men det har ju inte blivit av, han försöker väl bara skjuta upp problemet.. jag vill att han ska sluta nu också, han som har gnällt på mig så mycket, och nu har jag slutat. då tycker jag att han också ska ge det ett försök och dessutom vill jag inte att han ska dö i någon sjukdom... jag har försökt att prata med han och få igång tankarna så att han börjar tänka att "oj jag kanske borde sluta". jag frågade han: "VAD är det som gör att du inte vill sluta? VARFÖR vill du fortsätta röka? Tänk ut det..." då var han tyst en stund... (han kom väl inte på något, och redan där har jag fått han att tänka till. att om han inte ens kommer på en anledning för att röka, då kanske det är dags att sluta). men då sa han: "men jag blir ju på sånt jävla dåligt humör"... då sa jag: "okej, men hur tror du att du mår när du ligger på lung-avdelningen på sjukhuset och inte kan andas själv?, när du ligger med syrgas, hur tror du att du mår då?. MYCKET värre kan jag ju lova!, när man inte kan andas själv så får man ju panik, (det vet nog alla om, när man har hållt andan under vattnet och inte kommer upp till ytan tex), jag tror nog att du mår bra mycket sämre ifall du ligger där! det kan väl vara värt att må dåligt nu, vara irriterad osv, då slipper du åtminstonde dö på ett sånt där sätt!":. Och sen efter det var han tyst, så jag tror att jag fick han att tänka lite grann...