Inte svårare än så... :)

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Läste mitt sista blogginlägg och svaret jag hade fått på det, att jag minsann inte skulle tro att det värsta var över och att jag minsann skulle få se hur hemskt det kunde bli!
Ja, jag måste säga (med glädje!!) att det var inte sant! Jag tycker inte det vart särskilt jobbigt och enda sättet att inte fortsätta röka, är att låta bli!

Gick upp sådär 10 kilo och i januari i år bestämde jag mig för att göra nåt åt det! (Jag som aldrig motionerat!). I Augusti - 12 kilo lättare sprang jag Midnattsloppet på dryga timmen! Inte jättebra tid, men för att vara mig, så trodde jag ju aldrig att jag skulle springa en mil, någonsin! Trodde inte heller jag skulle kunna sluta med tobaken för ett år sen!

Äh, ingen konst - bara låta bli att tända nästa!! :)

Kommentarer

Nu tycker jag, att du

Nu tycker jag, att du förvrider mina ord. Jag har läst igen, vad jag skrev då - det du tolkar in här har jag aldrig varken skrivit, tänkt eller menat. Visst, du kan vara stolt över det du har åstadkommit, men det här är för mycket skryt, helt enkelt.
Man får gärna vara stolt och glad, men,men,men ......

Nu har jag inte läst det svar

Nu har jag inte läst det svar du fick, men jag kan tänka mig andemeningen i svaret. När allt är i början och man kommit långt i sitt slutandet så finns det anledning att hålla upp ett varnande finger, för i det läget är det lätt att bli övermodig och tro att man kan smaka ett bloss eller till och med prova feströka. På så sätt är den jävligaste och farligaste tiden när man tycker att man har klarat sig.

Det kanske var tur att du missförstod inlägget och gjorde dig ännu mer motiverad att verkligen klara dig.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se