Jo, för jag vart benhård i mitt val att inte skaffa cig. Nog sååååå nära .... men benhårt valde jag att inte gå i närheten av ngn affär för jag kände på mig att det skulle gå galet. Skickade rökfria sambon och istället för att be honom köpa cig bad jag om att få hem lite Dumlekolor och Turkisk peppar, snacka om att man är lite öm i mun av hårdisarna, inte van att äta godis.
Denna dag är min i planeringen utsatta stoppdag, på dagen 29 år sedan jag valde att börja röka på min 16-årsdag. Döm om min egen förvåning - jag rökte inte igår. Jag lyckades tydligen stoppa en dag tidigare, alltså om allt går som det ska har jag varit stenhårt inbiten rökare i 28 år och 364 dagar men må nu resten av tiden förbli fri från att röka.
Tänkt mycket på alla gånger man motstod tonårstidens grupptryck, så många gånger man envist tackade nej med motiveringen att man inte röker - Det var då.
Jag brukar kalla belsutet att börja för DET "dummaste jag någonsin tagit". Nu är det inte meningen att "gråta över spilld mjölk" här utan bara reflektera fram utryck för - härifrån och vidare - så kanske är man något klokare nu - iaf med lite mer rökgarvat skinn på näsan.
En kompis, som själv lämnat cig för mer än fyra år sedan och gått över till snus, sade igår på telefon: "Du kan i allafall skratta, när jag slutat så satt jag och stickade och grät i ett halvår!" Jo, jag skrattar än, så tårarna rinner ibland och jag kommer förhoppningsvis inte att sluta skratta i första taget.
Ha det gott alla ni som kämpar på.