Sant som du säger att man känt en viss sorg, men själv så fort den känslan fått fäste i mig så har jag försökt tänka som om jag var ett år in i framtiden och där kan känna en njutning, ja en befrielse, i att slippa röka mera. De där sorgeglimtarna har också, i allafall för mig, haft en förmåga att trigga röksug. Borde ju inte vara så, jag äter ju champix.
Själv blir jag 45 på min definitiva rökstoppsdag, nu på lördag, det är min egen lilla egopresent. Jag håller alla tummar jag kan för dig, du har kommit en bra bit på väg och visst kommer den där julklappen/födelsedagspresenten kanske tidigare i år. Kämpa på, det lönar sig ska du se!
Via webben sänder jag EN STOR PEPPKRAM.

Bryt, bryt, BRYT!! Ni behöver bryta det där tankesättet! Det kommer att skälpa (stavas?) er om ni fortsätter så. Visst det kan bli tomt utan vår lilla "vän", men det är en jävligt giftig och farlig vän och då kan vi börja prata om SORG! Sorg över att kanske få KOL eller CANCER. Så börja tänka LYCKA! Lycka över att leva, njuta, lukta gott, att saker faktiskt luktar GOTT och smakar mums och att kroppen faktiskt är så fantastisk att den kan återställa det mesta av det vi har förstört med bolmandet. Lycka över att inte vara beroende av något!

Som Millis skriver om boken så verkar den vara väldigt bra och har hjälpt många här inne. För det är så att vi RÖKARE ÄR HJÄRNTVÄTTADE!!