Trettionionde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag fortsätter markera i att jag inte har nikotinsug. Men spänd är jag i kroppen och jag tror att jag har en del stresspåslag i min kropp. Det är ju inte så konstigt på ett sätt. Samtidigt märker jag att jag inte är lika lätt att få överstressad. Det är många små subtila vanor som har justerats om och man kan inte räkna att allt går smärtfritt.

En orsak att jag valde att stoppa över sommaren är att jag under terminerna studerar på universitetsnivå. Under terminerna är allt väldigt stressat och det är ganska mycket tentaångest och prestation hela tiden. Problemet är att för att hantera ångesten, prestationsångest mm så har jag ju rökt. Att sluta röka innebär sänkt koncentrationsförmåga. Det leder till stress i o m att prestationen hänger på förmågan att ta in vad jag läser. Därför har bästa tiden varit nu på sommaren när jag inte har haft studierna. Men jag har ju varit i situationer då jag har behövt koncentrera mig även i sommar - men på ett annat sätt. Kan inte ge mig toppbetyg på det men tillräckligt bra ändå.

En del av vad jag försökt att undvika med att röka är att känna känslor och för min del har det handlat om både negativa och positiva känslor. Trist liv. :) Men jag har ju inte lyckats helt. Jag har fått till dämpad effekt av alla känslor. Saken är att det ju hjälper kortsiktigt. Men långsiktigt är det ingen lösning. Långsiktigt kommer ju känslorna ut i något (ofta felaktigt) format i vilket fall. Bättre då att det blir äkta.

Jag har haft någon föreställning om att om jag inte röker så kommer jag exempelvis att bli överdrivet arg när jag blir arg. Att det blir för mycket eller för lite mot vad människor tycker är ok.

Men det folk vill ha är ju det som är äkta.

Kommentarer

Så sant så. :)

Så sant så. :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se