Furuvik igår - idag 38:onde dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Tog familjen med mig till Furuvik igår. Det händer inte så ofta eftersom det kostar en hel del pengar för en dag. Men nu var familjen iväg till Furuvik. Barnen (Snart 13 respektive 14 år) fick varsitt åkband och vi köpte ett häfte med kuponger. Vi åt där och så stannade vi trots spöregnet kvar på konserten med Uno Svenningsson, Tommy Nilsson och Patrik Isaksson. Det var en rolig men rätt jobbig dag. Många som rökte i rökrutorna. Det är ju faktiskt begränsat var man får röka. Men det jag tänkte på var - hur kan man tycka att det luktar gott med röken från en person som röker som man råkar gå bakom? Det luktar ju inte egentligen gott? Men att åka till Furivik är en sak vi har låtit bli tidigare för det kostar ju så mkt. Men rökningen kostar ju en del och det har man då inte tänkt på för det var en självklar del i de månatliga utgifterna... Hmmm ...

Min tanke kring "inget nikotinsug" är att det nu mer har gått över till att handla om vanor. Nikotinet är ur kroppen, vilket innebär att nikotinmonstret ropar av och till efter påfyllning av sitt godis. Samtidigt undrar jag personligen ibland om det är något annat som kroppen/hjärnan egentligen frågar efter. Vad var det vi hanterade med att röka? Vilka tankar, vilka känslor, vilka beteenden/vanor? Vad var det som gjorde att vi rökte, borträknat själva nikotinberoendet?

Jag fyller i ganska bra-mycket bra oftast eftersom jag aktivt söker efter det positiva i min vardag i högre grad nu när jag inte röker. Jag behöver bekräfta de positiva delarna av mitt nu rökfria liv. Det innebär inte på något sätt att det är lätt. Det innebär inte att jag inte har mörka dippar och riskerar att börja älta röktankar rätt vad det är. Jag har verkligen gjort det tidigare och har lärt mig att de där tankarna går i cirklar och jag får inte stopp på dem om jag ältar dem. Därför söker jag nu andra strategier för att inte älta runt i cirklar i en ond cirkel som så många tidigare har lett mig raka vägen in i att röka igen. Men tankarna kommer och impulsen att diskutera emot dem finns där. Det är inte så lätt som det låter i skrift.

Kommentarer

Hej juntro! Det är ju många

Hej juntro!
Det är ju många tänkvärda frågor du ställer tycker jag!
Igår var jag på ett uselt humör och kände att jag kommer aldrig att kunna fylla i "inget nikotinsug" ! Det är inte så lätt heller att veta om man är nikotinsugen eller bara vänder det så fast det egentligen handlar om nåt annat? Fast i mitt fall vet jag inte riktigt om nikotinet gått ur kroppen eller inte, det har ju inte gått mer än två nikotinfria veckor. Man läser så olika om hur lång tid det tar och själv kan jag inte skilja på nikotinsug och allmänt må-dåligt!
Jag förstår din tanke med att söka det positiva - det är nog en bra strategi - och jag förstår ju bättre nu när du förklarar hur du tänker och känner. Jag är bra på att älta - just nu ältar jag det mesta - det är verkligen inte bra för mig så det kanske är en strategi även för mig...
Idag har det varit lite bättre men jag kan inte vara stilla, måste göra nåt hela tiden... Och det pendlar verkligen mellan att strunta i det hela och ta en cigg - fast kag vet att det skulle smaka äckligt och jag skulle ångra mig nåt förskräckligt OCH att tänka NEJ, jag tänker inte ge upp!!!
"nu"

Hejsan "nu" Jag tror att det

Hejsan "nu" Jag tror att det absolut viktigaste är att man hittar "sin egen väg" till det rökfria livet. Om man sedan kan bli hjälpt av någon annan "medkämpe" eller på olika andra sätt så är det ju bara gott! Mig hjälper det att läsa här varje dag ... till exempel.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se